Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 oktober 1850, sida 2

honom, fattade hans hufvud mellan sina båda händer och sade med vårma; — Tala, Maurice! jag ålskar dig. Maurice betraktade henne så som de sördömde betrakta himlen från afgrundens djup. — Förstär du vål. Angelina, hvad jag gjort? : Jag var ruinerad; förledd af denne man, förskaffade jag mig genom hemliga bofstreck all den lyx, som omgifver mig, alla de penningar jag dåraktigt förslösar; hvarje dag binder mig fastare vid denna vanårande kedja, ty hvarje gång penningar fattas mig, når Jag ser föraktet och elåndet nalkas, ljuder den demoniska rösten i mitt åra: -kom vi skola skaffa oss mer! ... Och drifven af en förfårlig svindel, lyssnar jag på rösten, följer den, ösverlåter mig helt och hållet till dess ledning. Allt det ådla, som ånnu lefver i min sjål, förderfvas, bortsopas. Ack! Angelina, når jag såg dig, kånde jag för första gången en verklig blygsel åfver mina brott, darrade och rodnade för hvarje blick ... Jag, jag! så usel, så elåndig, ålskade dig! ... O! min råddningsengel, du kan icke förstå hvilka lidanden, hvilka marter denna lycka tillskyndat mig; tanken på dig uppfyllde hela min själ och jag dråmde om lycka. (Forts.) ; a —— — — —— MT