Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 oktober 1850, sida 1

Engel och Demon. Af Bazancourt. (Forts. fr. N:o 228.) I I samma ögonblick hörde han musiken till en quadrill; han bugade sig artigt för Carl och pbegaf sig till danssalen. Hvar och en var redan på sin plats och fru urpert våntade på Maurice. Då hon blef honom varse, sade hon: — Jag trodde, hr Saint-Låon, att ni glömt mig. — Ack nej! — svarade Maurice, med en blick som endast hjertat kan sånda, — det trodde ni icke. Fru Durpert råckte honom mildt leende handen, och de intogo sin plats i quadrillen. Iberusningen af sin lycka sökte Carl fru Durpert öfverallt, för att beråtta henne, hvad Som nyss händt honom; han blef henne varse ansen, skyndade dit och sade, under ett onblick då hon var ensam, med af djup rödarrande röst: — Ack, hvad jag år lycklig, min fru! — Hvad såger du Carl, lycklig? . .. men jag såg dig ju för en stund sedan flytande i tårar.