Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 oktober 1850, sida 1

—ä46ö— — — genom annans förordnande äfven den konstitutionella garantien må kunna tilintetsöras. Också skyndade ÅAllehanda,att genast förklara, att Aftonbladet på ett elakt och förvåndt sått uttydt detta grundlagsstadgande och att det ej kan så vrångt tydas af någon annan ån den, som uppenbarligen vill vanstålla meningen; samt ingår i ett slags förklaring af anledningen till ordets införande i grundlagsparagrafen, samt försåkrar, att -konungen i Sverige enligt grundlagens både bokstaf och mening år lika inskränkt i sin maktutöfning som trots någon annan monark i Europa,0. s. v. Allt det der år godt och vål — och vi påstå visserligen åfven, att sådan var 1809 års grundlagsstiftares mening; men nog måste det förvåna, att Kamarilla-tidningen nu kan påstå, att ordet så oskyldigt tolkas; ty det år allmånt bekant, och af det mårkbara hemlighelsslandet tillråckligt synligt, att vederbörande icke så betrakta det. Man ser deremot de mest eklatanta bevis, att allenastyrandet år principen, hvilken man, under skenbart iakttagande af formerna, gud bevars, söker bevara och uppehålla: då det ej kan beqvåmligt ske direkt, så indirekt genom besåttandet af rådgifvareplatserna med medgörliga, beroende, allmånna opinionen hvarken ledande eller af den uppburna, medelmåttor, som således icke, knappast i en oskyldig mening till protokollet, våga göra allenabeslutandet betånkligt. Det år till och med nåstan mera djerft, ån hvad man af Dagligt Allehandas ärlighetkunde vånta, att vilja drifva satsen att vår nuvarande styrelse, de facto icke år en lika god allenastyrelse, som någonsin under gamla systemet, ty då man skådar, i synnerhet krigsoch polisförvaltningen, befordringssystemet, anslagens anvåndande, 0o. s. v. måste man vål erkånna, att sodtycket gått så långt som någonsin då; ja, på visst sått, ånnu långre. Också år det temligen allmånt kåndt, huru härmed sig råtteligen förhåller. Roligt år det i alla fall, att se herrarne i Aftonposten tala om de -korrektiv mot maktmissbruk, som skulle ligga hos våra ministrar, hvilka äga rått och pligt, enligt grundlagen, att genom vågrad kontrasignation tillintetgöra verkställigheten af lagstridiga eller skadliga beslut, och att genom nedläggandet af sina embeten göra regeringen inaktiv:samt att således det hos oss skulle rytterst bero på ministeren huru konungamakten utdfvas. Detta år, med den bekantskap dessa herrar borde ega, om personligheter och förhållanden, verkligen en liten rått putslustig farce, som de spela för svenska allmånheten. —gghhnnngtgggtgtttt Ä