besitta -hr Sörensensegendomligt trankila fysionomi. Ministeriet blifver sittande der det sitter. Krigsministern avarblisver, qvar-sitter af samma orsak som gör att man i det långsta skonar en vårkande tand i hopp om fårbåttring. Fedrelandet har tagit denna sin ågontand under upptuktelse och sparar icke på lindrande omslag af peppar och danskt brånvin — få se om det hjelper, vi tvifla storliga. Efterhösten på denna sidan sundet år vacker och mild. Köpenhamns gator hvimla af tillfrisknande bleka krigarsestalter, af hvilka många hoppa omkring på ett ben, många hafva den ena rockärmen sastsydd vid bröstet. Man nickar gerna så vånligt, då man möter en sådan, men man rynkar ovilkorligt pannan då man hvarje ögonblick möter dessa hemska halftåmda schakaler i den mörka ryska uniformen, hvilka på sednare tider tyckas nåstan bygga och bo i Kongens by-. I allmånhet åga deras gulaktiga ansigten ett uttryck som påminner både om döfstumhet och lifstidsfånge. Man behöfver icke vara svensk för att göra denna reflexion. Nu slut och farvål! Asmodeus. Ännu en gång ett P. S. Helgesen, Fredriksstads kommendant, hvilken redan för sin tapperhets och sina taktiska dispositioners skull, dragit hela Tysklands afundsjukt beundrande blickar hån på sin stolta krigarfård, år Norman. Sannerligen! Norge år Danmark tack skyldigt för hjeltenamnen: Rye, Schleppegrell, Morgenstjerne, Helgesen, Råder, hvilka evigt skola upprepas af det gamla stolta klipplandets ekon; ty Danmark har ammat dessa fjellarnes söner — och Danmark skall aldrig glömma hvarken sjellen eller örnungarne från dess granitklyftor. Jag kan icke neka mig nöjet att till slut återgifva en politisk Witz från Kassel: Det af alla tourister kånda och pröfvade sjufaldiga eko som låter höra sig på den så kallade kungsplatsen i Kassel, har nu tvingats att tala som en rabulist. Nåstan hvarje afton samla sig en del ogudaktiga Kasslare på ofvannämnde plats och roa sig med att spörja detta eko, hvilket ånnu icke hunnit anstickas af germaniska lögnkoleren, om dess mening vis a vis stållningar och förhållanden. En klangfull röst frågar, t. e.: -Was thut in Wilhelmsbad der Churfurst von Hessen? —(svar) essen, essen, essenl— — — Was macht Hassenpslug? — Lug, Lug, Lug! — — — -Was sagt Haynau? — -Au, au, au! — — — -Was sagt Baumbach?— -Ach! ach! achl-— — — Bravo! når råttfårdighet behöfver vittnen, så kan Guds natur tala med tungomål. Man talar i afton om ett slag som skulle stått vid Kropp som i går — ånnu inga nårmare underråttelser hårom.