Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 oktober 1850, sida 1

A AAAi — skola, då de presentera sig i veritabel frenetisk habit, vara nästan lika -hvassa som Kolera Morbus, och karantånsanstalter åro dess naturliga mådrar. Riksdag! — du Pandoras ask, du alla restauratörers, rextraordinariers,borgmästares, nordstjerneoch vasaträngtares hopp i — Svea land — du står nu för Köpenhamnarnes dörr, men man påstår att -Kongenicke har lust att öppna dig denna säng, och hvem f-n kan undra deröfver? — När man vet med sig sjelf att vagnen går bra på två eller fyra hjul, så skulle knåfveln vara det tredje eller femte, nb. om man år årlig mot sig sjelf, och kånner och erkånner den veritabla stållning man innehar och — når man som pesten hatar prat. Detta år förhållandet med Fredrik VII. Den sednaste underråttelsen från armeen var etwas spånnande. Vår venstra flygel forcerades energiskt af insurgenterne under v. d. Tann, som, såga hvad man såga vill, år en glupsk eldåtare. Våra trupper hade för ett ögonblick blifvit kastade tillbaka, men återtagit sina gamla positioner. Fredriksstad år förmodligen i detta nu en grushög — i afton hoppas jag få nårmare och såkrare underråttelser, derföre afbryter jag för en stund. Den 8 Okt. Flera dagar hafva förflutit sedan jag -afbröt för en stund. Fredriksstad har vattnat sina grafvar med insurgentblod. Ännu den 5:te dennes förde Willisen sina olyckliga skaror mot detta Saragossa, der två danska bataljoner, i två halft grusade skansar, försvara sig mot tio slesvigholsteinska bataljoner, hvilka strida som berserkar. Sjette insurgentbataljonen har i sårade och döda officerare förlorat sexton. Bataljonen hade inalles tjugo. Det år en egenhet med Fredriksstads vallar. Vesterhafvets botten har på sina stållen en svartaktig lerjord, hvilken utsatt för sol och torr luft, antager stenens hårdhet men återtager sin ursprungliga seghet i rått och regnigt våder. Af denna lera består förnåmligast vallarne omkring den nu, af så kallade vånner, förstörda staden Fredriksstad. I regeln har, i denna sednaste månad, hvarannan dag varit regnig, hvarannan solsager; insurgenternas kulör hafva derföre gjort sitt båsta att till en ännu fastare massa klappa samman de vallar, hvilka kostat dem så oerhördt, icke allenast blod, men framförallt förtroendet till egna krafter, till egen lycka. Willisens plan med angreppet på Fredriksstad har förmodligen varit denna: att, genom ett rasande angrepp på vår ena flygel, locka general Krogh att genom förstårkningstrupper detacherade till den forcerade delen af sin linie, dragne från centern, försvaga denna och dymedelst göra dess språngning låttare för ett snabbt angrepp i massa. Vår linies stora utstråckning talar för billigandet af denna plan, olyckan var att åfven vi hade förutsett den, men det som alltid kommer att ligga Willisen, i egenskap af fåltherre, till last, år, att han någonsin tillåt sin motståndare att såtta sig fast i Fredriksstad. Nu inser han sitt fel, nu försöker han allt för att förbättra det — men nu — år det försent. Riksdagen går sin gilla, såfliga gång; den besitter ånnu och kommer vål fortfarande att — ——