Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 oktober 1850, sida 1

ktttt;ttt:t::Z2:?!?xÄä å?sza2::tt:t::t;tssttck Åt ven ett manisest, ett passande sidostycke till det förra, ehuru det skiljer sig derifrån genom den omståndigheten, att det icke utgifves för officielt, utan uppträder under den mera anspråkslösa formen af en tidningsartikel. Manifestet från Wiesbaden, med hvilket vi först vilja sysselsåtta oss, år ett i alla hånseenden mårkligt opus. Det år egentligen ett slags cirkulår, som af hr Barthelemy, sekreteraren i den legitimistiska komiten, kringsåndts i departementerne och officielt redogör för resultatet af kongressen i Wiesbaden. Detta dråpliga dokument har kommit i hånderna på redaktören af det republikanska bladet VÄErenement, hvilken icke var sen att offentliggöra detsamma. Det år dateradt Piesbaden den 30 Aug. Grundtanken deri år Ludvig XIV:s bekanta maxim: staten, det år jag. Följande utdrag torde tillfyllest bestyrka detta vårt om döme: Grefven af Chambord (alias Henrik af Bordeaux och Henrik V) har förklarat, att han förbehållit sig ledningen af den allmånna politiken. — Han har uttryckligen och ovilkorligt förkastat en appell till folket, emedan en sådan år stridande emot den stora. nationella principen: Monarkiens årftlighet. Grefvens af Chambords förklaring i detta hånseende år otvetydig och beståmd; intet rum. år lemnadt öppet för tvifvel, och hvarje tolkning, som medförde en inskrånkning, skulle vara falsk. Alla, som kommit till Wiesbaden, åro underråttade om detta beslut. — Att gåra ett slut på alla de oenigheter, som så djupt hafva splittrat oss, och som blott leda till vår förnedring; att upprigtigt och fullståndigt uppgifva hvarje ensidig äsigt, som, i ringaste måtto kunde krånka monarkiens råttigheter; att vånda tillbaka till denna årofulla traditionella lydnad, som ensam år i stånd att, efter så många revolutioner, höja respekten för auktoriteten; att vara orubblig i principer, moderat och försonlig emot personer — se der i korthet det, hvartill grefven af Chambord har uppmanat oss, och. vi förlita oss på, att hans uppmaningar skola. blifva följda. Det, som obestridligen följer håraf, år att, då ledningen af den allmånna politiken år grefven af Chambord förbehållen, ingen individulitet, vare sig inom pressen eller utanför densamma, framdeles skall kunna betraktas som uteslutande representant får denne politik. Förutan grefven af Chambord kan i legitimisternas ögon endast finnas befullmåktigade, som han har valt, och desse åro: hertigen af Levis, general S.:t Priest, Berryer, markis de Pastoret och hertig des Cars.Grefven af Chambord förnekar således. fullståndigt folksuveråniteten och utnåmner sam tidigt ett slags ministerium in partibus, hvilket våsendtligen representerar lårorna från 1815 och tendenserne från Carl X:s tid! Ingenting kan vara mera egnadt, ån detta manifest, att ohjelpligen ruinera grefvens utsigter och göra honom till ett föremål får allmånt åtlöje. De legitimistiska bladen inse nog åfven detta, och iakttogo i första håpnaden en betydelsefull tystnad. Larochejaquelin, som ifrigast förordat appellen till folket, infårde imellertid ett genmåle i Evenement-, hvilket kan betraktas som ett uttryck för de åsigter, som hyses af den del af legitimisterne, hvil