Article Image
ka, liksom Chateaubriand, åro legitimister med hjertat, republikaner med hufvudet. Med smårta och harm, tillbakavisar den ridderlige, ådle L., hvars fader och onkel fallit för legitimiteten, de i manifestet predikade låror och skiljer sig offentligt från det parti, som antager desamma. Larochejaquelins bref och de öfrige bladens polemik nödgade åndtligen de legitimistiske bladen att bryta sin tystnad. -azette de France-, som tillhör den nyans af partiet, hvilken respekterar revolutionen och folkets råttigheter, gillar Larochejaquelins upptrådande. PASsemblee nationaleförklarar, att den vill uppgifva legitimiteten, om de i manifestet uttalade principer verkligen åro egrefvens af Chambord. Opinion publique och -l)Uniongilla det deremot, och öfverösa Larochejaquelin med förebråelser: men af det sått, hvarpå de söka att beröfva dokumentet dess officiella karakter och förringa dess betydelse — en taktik, som åfven sednare följts af general S:t Priest, en af de 5 i manifestet utnåmnde ministrarne — ser man att det icke varit dem kårkommet, och att de inse, hvilken oerhörd skada det kan göra deras pretendent. Larochejaquelin har sedan i ett nytt bref upptagit till besvarande de förnårmelser, man tillåtitsig emot henom, och med sin vanliga frimodighet och en slående logik bevisat, att manifestet måste betraktas som ett officielt dokument. Tonen i detta hans sednaste bref år ännu bestämdare, ån i det första, och de republikanska ideerna skina ånnu tydligare igenöm, och derest icke manifestet desavoueras, synes det vara nådvåndigt för Larochejaquelin och de yngre legitimister, som dela hans åsigter, att skilja sig från partiet, som således förlorar sitt populåra element. Att de orleanister, som arbetat för en sammansmåltning, nu måste öfvergisfva denna plan, år en ren nödvåndighet. Det heter, att redaktören af Gazette de France, genast efter att manifestet blifvit synligt, rest till Frohsdorf, för att erhålla upplysningar om detsamma. I Hela pressen, de legitimistiske bladen naturligtvis undantagne, yttrar enståmmigt den tanken, att manifestet från VW iesbaden, hvilhet, såsom ett blad uttrycker sig, besvarats med ett genom hela Frankrike skallande gapskratt, gifvit legitimitetens representant, den tackars enfaldige Henrik af Bordeaux nåädestöten. I Nu kommer ordningen att redogöra för det Bonapartistiska stilprofvet, hvilket, såsom redan sagdt, uppenbarat sig i form af en tidningsartikel, som först var synlig i -Bulletin de Paris och sedan upptogs i de öfrige bladen af samma fårg. Artikeln har till öfverskrift: -Hvad vill presidenten? Det heter deri, att . Louis Napoleon icke har något annat mål, ån ordningens, förtroendets, krediÄ ens äterupprättande, med ett ord, att göra slut på revolutionen. Men för att utföra deta honom af försynen () uppdragna fredsvärs, nåste presidentens makt hafva varaktighet. Louis Napoleon skulle gåcka de sex millioner nedborgares förhoppningar, hvilka valde hoom såsom en symbol af den ordning och let förnuftiga framåtskridande, som begynte ättas i verket 1799, om han ödmjukt böjde ufvudet för den royalistiska koalition, som på tt oklokt sått upphetsar landet. Louis Naoleon hoppas derföre, att nationalförsamlinen skall begripa de pligter, som omståndig eterna pälägga henne, och det oerhörda anI var, hon skulle ådraga sig inför historien, 4 lerest hon droge i betänkande att besluta en gonblicklig revision af författningen. Ty, lerest församlingen nekar att vidtaga en åtård, som statens vål oafvisligen kråfyer, så kall Louis Napoleon icke draga i betänkande tt appellera till hela nationen, af hvilken an emotiagit sitt mandat, och då skall natioen asgöra, om republikens president till sitt

2 oktober 1850, sida 2

Thumbnail