Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 september 1850, sida 1

gen folktyranniet. Den demokratiska anarkien kan sannerligen icke hafva någon varaktighet; den regelmässighet deremot, som frambringas genom absolutismens missbruk, fortsåtter under sken af vålgörenhet från slågte till slägte den moraliska anarkien, det vårrsta af allt ondt, och en materiel lydnad, det farligaste af allt godt. Den borgerliga ordning, som på en slår skapar en sådan moralisk oordning, år en falsk ordning. Den militåriska disciplinen, anvånd på statsstyrelsen, var ånnu ett måktigt undertryck ningsmedel, och det år den, som mera ån en inbillad jemnlikhet, skapar sjelfherrskarens öfverdrifna makt: men vänder sig icke ofta denna fruktansvårda makt emot honom sjelf, som utöfvar den? Säådane åro de olyckor hvaraf Ryssland oupphörligt hotas; en folkanarki, drifven till sina yttersta konseqvenser, i håndelse nationen går uppror; och om den icke gör uppror, fortsåttning på tyranniet, som allt efter tid och omståndigheter måste komma att utöfvas med mer eller mindre strånghet. För att rått uppskatta detta lands kinkiga politiska stållning, bör du icke glömma, att folket måste blifva så mycket fruktansvårdare i sin håmnd, emedan det år okunnigt och dess tålamod varit långvarigt. En regering, som icke blyges för något, emedan den år stolt af att kunna förmå andra att hafva öfversende med allt, och som tilltror sig åga makt dertill, år mera förfårlig ån säker. Nissnöje hos nationen, slöhet i armåeen, fruktan hos de maktågande, hvilken delas till och med af dem sjelfva som göra sig mest fruktade, servilism inom kyrkan, hyckleri bland de stora, elånde och okunnighet hos folket och Siberien öppet för alla — se, sådant år landet, som nödvåndigheten, historien, naturen och försynen, som alltid år outransaklig i sina afsigter, har skapat det... och med så skröplig kropp anstrånger sig denna kåmpe, som knappt fullkomligt framtrådt ur det gamla Asien, att nu för tiden med all makt nedtynga den europeiska politikens vågskål. Hvilken blindhet att, med seder som på sin höjd kunde vara goda nog att civilisera Bukarer och Kirgiser, våga åtaga sig jåttearbetet att regera verlden! Man vill gerna icke endast stå på lika fot med, utan till och med dfvertråffa de andra nationerna; man vill gerna, och gör verkligen anspråk på att upptråda som herrskare i occidentens rådplågningar, och tager icke i betraktande de framsteg, som diplomatiken gjort i Europa under de sista 30 åren. Den har blifvit uppriktig, men hår bryr man sig blott om uppriktighet hos andra, och såsom något, som blott kan gagna den, som icke anvånder den. Att ljuga år i Petersburg att handla som en god medborgare; att tala sanning åfven om de tydligaste och likgiltigaste saker år att konspirera. Du skulle förlora kejsarens ynnest, om du tillstode att han vore förkyld, och i stållet att beklaga dig skulle dina vånner såga: man måste verkligen tillstå att han varit mycket oförståndig. Att ljuga år att arbeta för lugn och god ordning, det år att visa sig som en vån af konstitutionen, som en sann patriot! ... Ryssland år likt en sjuk den man vill bota med gift. — —äcte A 9 D