Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 september 1850, sida 1

— Den år lika god som mången annans. I detta Ögonblick intrådde Adrien för att mottaga befallningar. Barberousse tog helt flegmatiskt en cigarr ur sin ficka och tånde densamma; ett ögonblick derefter råckte han den unge grefven handen och sade: — Jag går och lågger mig, ty det år sent; i morgon råkas vi åter. God natt! Sedan Barberousse långe förgålves stråckt handen till Saint-Leon, nalkades han honom och klappade honom förtroligt på axeln. Maurice spratt till; men Adrien var nårvarande, han reste sig derföre upp och gaf kammartjenaren tecken att följa sig. Nu, sedan våra låsare, genom de scener som tilldragit sig för deras ögon, känna en del af de hemligheter. som ligga så tungt på den unge grefvens sjål, anhålla vi om tillåtelse, att hår få komplettera den tanka som hvar och en måhånda bildat sig öfver hans karakter och hans föregående lif; ty vi vilja ej försöka dölja, att han år hvad man kallar hjelten i denna beråttelse. Grefve Maurice de Saint-Leon var en af dessa svaga karakterer, obeslutsamme i vissa fall, energiska i andra, som man så ofta tråf