Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 september 1850, sida 1

— 8-— A — 2 makt, så år den aldrig måktig nog att åstadkomma sullkomlig jemnlikhet ibland de underordnade. Kejsaren af Ryssland förmår allt, men om också denna sjelf herrskares makt år tillråcklig att göra några stora herrar mera tåliga, hvars afundsjuka den ståfjar, så bör du icke tro, att den har stor inflytelse på den , anda, som herrskar hos massan. Kejsaren gör icke allt hvad han kan, ty ville han ofta utöfva sin fulla makt, så skulle han icke långe vara i besittning deraf; och derigenom att han icke utösvar den, blifver den adelsmans stållning, som han underlåter att undertrycka, i en fruktansvård grad olika mot mugikernes och de små köpmånnens, hvilka hvarje ögonblick kunna krossas af sina herrar. Jag påstär att i Ryssland, hårtilldags, herrskar en mera verklis olikhet i stållning, än i något annat land i Europa; jemnlikhet under oket år hår regeln, olikhet år undantaget, men der nycker styra får alltid undantaget ötverhand. De menskliga sörhällanderna åro alltför komplicerade för att kunna underkasta dem en strängt mathematisk beråkning; derföre ser Jag också, att det under kejsaren, ibland de kaster hvaraf riket består, herrskar ett hat, Som blott har sin kålla i den underordnade maktens missbruk, och jag söker hår förgåfves den tabelaktiga jemnlikhet som man lofvat mig. I allmänhet förer solket hår ett instållsamt språk, de såga med honingsöt min, att de rysska slafvarne äro de lyckligaste bönder på jorden. Men lyssna ej på dem, de bedraga dig. Många slafsamiljer i aflägsna trakter lida af hunger, flera omkomma af elånde och dålig behandling, öfverallt lider menskligheten i Ryssland, och de menniskor, hvilka man såljer jemte den dem tillhörande Jord, lida mer ån alla andra; men de hafva dock rått att erhålla lifvets förnåmsta förnödenheter, svarar man oss; ja, det år blott en illusorisk råttighet för den, som icke har något medel att göra den gållande. Det ligger, såger man vidare, i herrarnes eget intresse, att hjelpa sine bönder till deras förnödenheter; men förstår då hvar menniska alltid riktigt sina egna intressen? Hos oss förlorar den som uppför sig oförnuftigt sin förmögenhet, det år allt; men emedan hår en mans förmögenhet beror afen mångd menniskolif, så bringar den, som illa förvaltar sina egendomar, hela byar att dö af hunger. Når regeringen mårker alltför stora missbruk, och Gud skall veta, att en god tid kan förflyta innan den blifver dem varse, så såtter den, för att hjelpa det onda, den dålige hushållaren under förmynderskap; men denna alltid långsamma förhållningsregel uppvåcker icke de döde. Du kan knappt tånka dig de oerhörda lidanden och de oberåkneliga oråttvisor, som måste vara en följd af sådana seder, under en sådan statsförfattning och under ett sådant klimat. Man kan knappt andas fritt i Ryssland, når man tånker på så många lidanden. Det år således icke sannt, når man såger, att despotismens makt beror på dess offers likhet i stållning: den beror blott på obekantskap med friheten och på fruktan för tyranniet. En absolut herrskares makt år ett i—F— 5q — a