Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 september 1850, sida 1

Engel och Demon. Af Bazancourt. U (Forts. fr. N:o 216.) Den unga grefvens anletsdrag voro icke ra bleka och modfållda, tvertom fårgades atf en lislig rodnad; man såg att en brinnde feber arbetade i hans ådror. — Det år åndå sannt!— sade han, lyftande dra hånder öfver hufvudet: denne man har itt i sin afskyvårda cynism, det finns ingen sslykt hår på jorden för andra ån dem, som sad eller slumpen har gjort lycklige och rike. ur rik, och ingen frågar hvarifrån ni fått nna rikedom. Var lycklig, och ingen skall dersöka till hvilket högt och förfärligt pris köpt denna lycka. O, min mor!... då bragte mig till lifvet, hvarsöre gaf du mig e något annat alternativ, ån emellan sjelfrd och elånde? Och du har icke valt någotdera; det isar just att du har snille, — sade Barrousse leende; — du har skapat din egen ens. Och hvilken existens! — återtog Maufe bittert.