Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 september 1850, sida 1

far på hår i verlden. Förderfvad eller snarare hemfallen åt lasten genom denna vana vid bekymmerslöshet, som vår tids ungdom tyckes antaga såsom typ, hade han aldrig förstått eller kunnat fatta hvad en arbetsam ungdom vill såga, utom den som omgaf honom. Återskenet af andras rikedomar tycktes gifva ett högre vårde åt hans egna inskrånkta tillgångar. Genast i början ville han visa sig jemgod med sina vånner utan att betånka den skillnad som kunde åga rum i deras förmögenhet: han skapade sig derigenom tycken, hvilka sedermera genom håndelsernas materiella nådvåndighet måste blifva laster. Redan tidigt herre öfver sin mättliga förmögenhet, genom söråldrarnes alltför tidiga dåd, tånkte han aldrig på framtiden, han lefde blott för det nårvarande; ung, med ett aktadt namn, elegant kavaljer, med ett sått att vara som största de en af nutidens ungdom tillegnat sig, och som sållskapslifvet i allmånhet har den bakvånda idäen att finna högst ålskvårdt, var Maurice eftersökt och firad öfverallt. Han berusades af de fåfångans dunster som hvirslade omkring honom, och skapade sig en falsk ambition jemte den, som hvar menniska bör åga. Han blygdes att vara, och framför allt att synas vara fattig, utan att en enda gång betånka, att sannin