Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 september 1850, sida 1

fördel deraf som måjligt. Den der satans vexeln ... blef betald, dina kreditorer likaså. En onkel dog just å propos, hygglige gubbe! Du var ung, vacker och eldig; framför dig hade du fattigdom, försakelser, ett kyffe utan vintervårme, utan sommarsol. Nå vål! på en gång var allt föråndradt. Såg mig, hvilken furste skulle väl hafva fört ett mera lysande lif ån du under de sista två åren? — Hafva vi icke delat broderligt? — Jag anklagar dig icke, jag begår blott prolongation på samma förhållande. — Men, Barberousse, — återtog Maurice, i det han sökte att lugna sig, — hvarthän skall detta fåra er? — Det vet jag icke, och bekymrar mig söga derom. — Men jag vet det: till galererna. — Nåvål! Du skulle hafva gått dit ensam; men i sådant fall följas vi åt. — Du år obarmhertig! Barberousse, ånnu mera lifvad af sitt åmne, fortfor: — Du hade en liten båt, fårdig att kantra; nu har du ett skönt skepp som pråktigt vaggar på böljan. Tro mig, ingen i verlden tackar dig, om du framslåpar ett uselt lif för den