Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 september 1850, sida 1

Jag understödjer utskottets betänkande, det enda svar som åkerbruksministerns cirkulär förtjenar. Hårefter uppstod en viss hr Tandonnet, som tyckes vara socialist, och yttrade: Jag inser vål, att, då fråga år om vinodlingen, en fråga som så nåra rörer vårt departements allmånna intressen, man endast fåstat sig vid en punkt i cirkulåret, hvilken enligt min åsigt endast angår en fråga af underordnad vigt; i ministerns cirkulår, hvilket jag tvärtemot vår vana, nu går att försvara (småleende), finnes en annan del, som mer ån vål förtjenar vår uppmårksamhet. Ministern föreslår handaslöjders och handtverksnåringars införande på landet; det år ett medel att bekåmpa de olyckliga verkningarne af arbetsledighet och att hejda den åkerbrukande befolkningens emigration till ståderna. Det båsta medlet att komma till detta lyckliga resultat år ovedersågligen att undervisa arbetarens barn på landet i handtverk; landtbrukaren skall derigenom finna ett medel att föröka sitt vålstånd; vinets odlare kan säledes komma i tillfålle att sjelf få konsumera det vin som de alstra, men som de nu aldrig få dricka; och vinodlingen, hvars intressen man framdragit och kommenterat, skall vinna ersåttning genom en , betydlig utvidgning af konsumtionen. Detta år en fråga för framtiden, och utan att vilja gifva mina ord någon utmanande eller anfallande syftning, så kan jag såga, att hr ministerns proposition inne fattar verkligen socialistiska förslag. Dumora. Om vi voro öfvertygade att vi, genom jernbruksindustriens uppoffrande för vinodlingens intressen, kunde förbåttra deras stållning som producera vin, så skulle vi gerna gå in på denna uppoffring, emedan de som lefva af vinodlingen åro de talrikaste; men detta skulle blifva en uppoffring, som tjenade till intet. Man skulle snart så se följderna deraf. Hovyn de Iranchere ingick i ett vidlyftigt svar på Tandonnets yttrande. Detta föranledde en liten ordvexling om socialistiska ämnen, hvari åfven prefekten deltog. Men snart ledsnade den öfriga församlingen härvid och började ifrigt ropa: -Allons donc! Assez! asser!lberefter anställde man omsider omröstning, genom hvilken ofvannämnda resultat vanns. (A. Bl.) AOAO h