Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 september 1850, sida 1

sängelse... Hvad du var?... Låt se! du med dina vackra och årofulla minnen, skall jag såga dig det?... Du var förlorad, vanhedrad ... — Tigl... tig!... — Ja, vanhedrad.... Se der har du det årofulla ordet! Saken var redan gjord, herr grefve, gif således icke mig åran deraf. En falsk signatur som skulle inlösas, eller också galererna. — O, min Gud! — mumlade Maurice och betåckte ansigtet med sin nåsduk. Barberoussees anletsdrag voro lifliga, hans ögon blixtrade; hans röst var vibrerande, och i hans ord låg, kanske honom ovetande, denna våltalighet, som hvarje håftig och upprårande passion uppvåcker. — Du ser ju, — fortfor han grymt och obarmhertigt, — jag återvånder helt enkelt till det förflutna, eftersom du vill att vi tillsammans skola åter betråda denna våg, jag kompletterar dina minnen, tacka mig derföre. Ja, Maurice, galererna! Saken var gjord, men det såger jag dig, förbannadt dumt gjord. Jag föreslog dig då, att icke störta dig i förderfvet får intet, hvilket också år oförlåtligt dumt; och att, emedan vågstycket nu en gång var begånget, du borde åtminstone draga så stor