Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 september 1850, sida 1

:33 — ger oss till last, att vi antagit, det alla öfveröpare nödvåndigt skulle vara fyraröstiga, få vi anmårka, att vi tvärtom antagit, att endast lyraröstiga borgare — men långt ifrån alla — äro öfverlöpare. Aftonposten liknar hår den gamle sergeanten, som vid en rekrytexercis lårde Dumas, att venster-om år precist detsamma som höger-om, med undantag deraf det år raka motsatsen-. Vi veta mer ån vål, att åfven andra ån dessa syraröstiga borgare skola sålla sig till de konservativa; men vi hafva icke ansett oss behöfva -proklamera detta såsom en princip i vår sannolikhetsberåkning. Vår -bortdemonstreringaf bondeståndets mindre bräkröster klandrar Aftonposten på det allvarligaste. Vi hafva nåmnligen tagit för i allmånhet gifvet och af erfarenheten flerstådes mer ån tillråckligt bestyrkt, att åtminstone så dana röster som nå — 3 icke åro att påråkna vid valen, hvarför vi icke ansett oss kunna upptaga dem i vår sannolikhetsberåkning. Aftonposten har icke gittat bevisa någon osannolikhet i denna vår supposition. Vi meddela likvål upplysningsvis följande förtråffliga reflexioner ur förutnåämnda Westmanlands Låns tidning, hvilka just uttrycka våra egna åsigter: Helt motsatt år förhållandet med det fjerde ståndet, Representanten af Sveriges arbetande allmoge; man må också genom aldrig så många och konstiga zifferberåkningar visa, att denna klass inom den nybildade representationen kommer att äga en betydande öfvervigt. Man har nemligen icke tagit med i beråkningen det faktum, att den bedråfliga styckningen af rösterna betager den politiska valråtten hela sin moraliska vårdighet, att den qväfver interesset för offentliga angelågenheter i det den dådar det upphöjande medvetandet af att i det stora hela betyda någonting; att oafsedt all olikhet i samfundsvilkor, det finnes en stor och vigtig punkt, i hvilken, liksom inför Gud, intet anseende år till personen, i hvilken hvarje svensk, som år sin egen man, betyder lika mycket och i hvilken han har så mycket större förbindelse att handla efter båsta förstånd och samvete; att den i stållet alstrar den liknöjdhet som åtföljer den nedslående kånslan af egen obetydhghet och att den dymedelst öppnar ett omåtligt fålt för bestickning och öfvertalande. Slutet af allt detta kan icke blifva. annat ån att bondeståndet förlorar den i proportion allt för ringa del af den representativa makten, som det nu besitter. Detta inse bönderne och dersöre skall det Kongl. Förslaget såkerligen inom detta stånd möta en afgjord motvilja-. Det år på sådana grunder vi ansett bondeståndets mindre bråkröster icke böra eller kunna tagas i beräkning vid probabilitetskalkylers uppssåttande. Åstonposten såger helt öppet, att vär demagogiska-politik går ut på ingenting mindre ån att -utestånga alla andra ån de fattigaste borgare och bönder samt den egentlig: arbetsklassens. Vi veta mer ån vål, att Äftonposten hårvidlag endast svår på magi: sterns (Aftonbladets) ord-. — Ehuru vi, såson redan nåmndt år, hvarken hafva yttrat ellei tånkt något, som kunde ge våra motståndare rått till en så graverande beskyllning, ocl ÅLAAA FFFF—