Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 september 1850, sida 1

Under de resor, som hans affårer nödgade honom att företaga åt olika håll, hade han tråffat en ung flicka, faderoch moderlös likasom han, och hvilken en vån till hennes föråldrar, bortryckte af en hårjande farsot, hade upptagit och uppfostrat. Denna olycka, så lika hans, detta isolerade tillstånd, så jemförligt med hans, närmade honom oemotståndligt mer och mer till den unga flickan; han besökte henne som om hon varit hans syster. Uti det stackars barnets melankoliska sorgsenhet igenkånde han samma qvåfvande, tryckande kånsla, som hade drifvit honom så långt bort från hans fådernesland, och tyckte sig uti detta sammantråffande se en försynens vilja. Han gifte sig med den unga flickan. Men ålskade han henne? Han visste det icke sjelf; han ansåg sig blott uppfylla en pligt. Efter sitt giftermål, bosatte han sig i NewYork, hvarest han förenade sig med ett stort handelshus, och grundade ett bankirhus. Han förklarade för grefve Saint-Läon huru lycklig madame Durpert skulle anse sig, att få ytterligare förklara grefven sin lifliga erkånsla, hemma hos sig. Madame Durpert var en vacker qvinna, utan att emellertid hafva dessa drag, som man