Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1850, sida 1

——— ——HQ2—— r —— Och höljande sig i den unga qvinnans schal, likasom en menniska som hastigt blifvit våckt och kastar öfver axlarna det första hon får tag uti, gick han att öppna; men var högst angelågen att hans ofantliga, råda skågg skulle synas så mycket som möjligt. — Hvad står på, mina herrar? — sade han till polistjenstemånnen, i det han öppnade dörren. Desse betraktade Barberousse, och efter denna examen, som varade några sekunder, och som vår man uthårdade med orubblig naivitk, svarade de: — Man har försåkrat oss, att man sett en tjuf, som vi förfölja, skynda in i detta eller nåsta hus. — En tjuf! mina herrar, en tjuf hår i huset!... Och jag har inga vapen! — ropade Barberousse med väl låtsad förskräckelse. — Åh! var icke rådd! han kan icke undslippa oss; ... alla utgångar åro bevakade, och vi hafva hans signalement: en temligen starkt byggd man, med ett svart skågg och hår; han skall också vara sårad, ehuru sannolikt lått, ty vi hafva fått springa rått dugtigt. — För Guds skull! laga så att han icke undkommer er.