Article Image
sig, så att understödsoch sjuk-kassorna nu blifvit delar af den allmånna föreningskassan. Man kan efter principen dela associalionerna i tvenne klasser: de, i hvilka alla arbetare be—— talas lika, samt de, i hvilka dagspenningen be räknas efter arbetet; men i alla har man sasthållit såsom regel, att dagspenningen till hvarje enskilt år så liten som möjligt, och att åfverskottet delas lika mellan alla, hvarigenom den enskiltes fördel år på det nårmaste sammanknuten med föreningens. För att kunna bjelpa sig med sina små kapitaler, utfårda de anvisningar på sina varor: så snart i hattmakarföreningen en hatt är fårdig, blir dess vårde representeradt af ett papper, som bagarföreningen tillbyter sig mot bröd, eller t. ex. garsvarföreningen tillvexlar sig med klingande mynt. Alla föreningar emottaga sinsemellan hvarandras sedlar, och en stor mångd af dessa år i omlopp, ehuru man ej observerar dem i den dagliga cirkulationen. bet år Proudhons solkbank, som mådosamt arbetar sig fram, utgående från lifvet med dess behof samt stådjande sig på broderliga intressen och ej, såsom förr, på den abstrakta broderligheten. — Da tyska associationerna hafva bildat sig efter franska mönster. På den stora handtverkarkongressen i Frankfurt am Main försökte man tillvågabringa en öfverenskommelse mellan arbetare och måstare, men då detta försök strandade mot de sednares hårdnackenhet, sammankallade arbetarnes ledare ett arbetareparlament, som gjorde ett utkast till grundreglor får föreningarne. I dessa grundreglor hade man ett dubbelt mål i sigte: det ena var att samla alla tyska arbetare till ett stort politiskt brödraskap, bestående af en mångd lokalföreningar med gemensam centralregering, Detta misslyckades genast; centralregeringen mårkte, att den ej kunde sörskafla sig lydnad och öfvergick derjör frivilligt till en mera anspråkslös plats, nemligen redaktionen af arbetartidningen I -Die Verbruderung. Det andra politiska målet — arbetarnes frivilliga, politiskt fårglåsa förening i mindre brödraskap efter franskt mönster — lyckades båttre. I Leipzig finnas föreningar af skomakare, skråddare och cigarrarbetare; tillochmed ett associationsboktryckeri år anlagdt och trifves godt. Cigarrarbetarne hafva redan grundat en enkeoch invalidkassa med pensioner på 50 Thaler årligen. I Berlin bestå stora skråddareoch skomakareassociationer; en kattunsfabrik misslyckades. I Hamburg, Königsberg, Breslau och flere ståder finnes ock en mångd arbetareföreningar. I nåra förbindelse med dessa stå handtverkarnes inköpsföreningar, som inköpa lifsmedel i stort och derigenom förmå anskaffa på en gång helsosammare varor och lågre priser, samt dessutom stråfva att genom direkt måkling och mellankomst skaffa föreningarne arbete och åfven tillvågabringa penningar, når utsigter på större lofvande företag erbjuda sig. — Vid sidan af dessa finnas arbetareföreningar, som nårmast kunna betecknas med namnet bildningsföreningar; de öppna tillfålle till sållskapliga sammankomster, hålla föredrag, anskaffa sig bibliotheker o. s. v. Bibliothekerna söker man göra så litet estetiska och romantiska som möjligt; arbetena åro till största delen historiska, statistiska, naturvetenskapliga och tekniska. Såsom ett enskildt bevis på lifskraft kan anföras, att den Leipzigska föreningen inrättat en handtverksskola. — Alla dessa föreningar åro föremål för regeringarnes misstanka och måstarnes hat; men finge de ej lida så många förföljelser, skulle de måhånda ej uppråtthålla den inbördes enigheten och hafva tålamod nog till att grundlågga verket.

21 september 1850, sida 2

Thumbnail