Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1850, sida 1

H 2 2 — Barberousse, jag såger ånnu en gång, ni får inte! — För tusan! tig då, man ringer. För öfrigt, låt dem såga eller göra hvad de vilja, men rör er icke ur sången. I I U Men, för Guds skull, hvad åmnar man då göra? — sade Pepita med tilltagande sörskråckelse. — Ingenting, utan tvifvel. Jag prevenerar er blott af försigtighet. Ni gåller ett ögonblick för min hustru, ni förstår? — Nej visst inte! Jag år ju icke er hustru, och vill icke att man skall tro det. Nu ringer det återigen ... det år bra. Ring, ring mina vånner. Och han ropade med låg röst: — Hvad står på? Hvem år det? — Öppna! öppna! — Ävarför det då? — I lagens namn. — I lagens namn! — upprepade Barberousse, i det han lade ett uttryck af oro i tonen af sin röst. Jag kommer. Hastigt stannade han. Ahl... detta blod på mitt linne . .. Pepita, har ni en kappa?... någon ting? ... Ahl den hår schalen! det år allt som behåfs.