Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1850, sida 1

— Hvilken besynneriig 2 att så der svårta både skågg och hår! Tyckte du inte att det var oigenkånneligt? — Jag tycker mera om svart ån rödt. Vet du att Saint-L6on icke år hår? — Jag har sagt honom det. -— Jag tycker inte om den der karlen, — sade Pepita i det hon gick tillbaka i sitt rum. Och tillade högt, våndande sig till pigan: — Om han vill tillbringa det återstående af natten hår, så får du elda i budoaren; han kan ligga ganska beqvåmt på soffan. Vi begagna tillfållet, medan Barberousse håller på att återgifva sitt hår och skågg dess ursprungliga särs, att såga våra låsare några ord om den unga qvinna, hvars bekantskap de nyss gjort. Pepita år ingen spaniorska, som hennes namn tyckes tillkånnagifva: hon år parisiska, ifrån det mest parisiska qvarter. Icke ånnu sjusutvå år gammal, hade hon redan flera gånger lårt kånna kårleken och dess bekymmer. Hon hade kommit till Baltimore i sållskap med en man som för henne hyste den varmaste kårlek, men som på ett låttsinnigt sålt ruinerat sig i Paris, och nu genom handelsspekulationer sökte att i Amerika återvinna en allt för hastigt försvunnen förmö