Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1850, sida 1

———— —— — — — — Hvilken historia? Åh den år förskräcklig. — Verkligen? Men ni år sårad, Barberousse, det år blod på er våst. — Blod! — sade Barberousse. — Ahl... ja... Når jag hoppade ned från balkongen, rispade jag mig på en liten jernbit. — Når ni hoppade från en balkong? — sade Pepita förvånad. — Ni förstår ... eller snarare, ni förstår inte, min vån; en qvinnas heder!... För öfrigt, om man skulle hafva upptåckt mina spår, om man skulle ringa, så öppna icke! — Man förföljer er således? — Öppna icke, och tyst för öfrigt! . . . Ert toilettrum år hår, Pepita; jag behåfver icke lång tid för min förvandling. Och Barberousse gick in uti ett kabinett, hvars dörr han omsorgsfullt stångde. — Det år en besynnerlig menniska, deu der Barberousse, — sade pigan, betraktande sin matmoder. Mårkte du, Polly, huru blek ban var? Ni skall få se, att det håndt honom något mycket förfårligt. — Sade han dig ingenting? — Nej, min fru.