Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 september 1850, sida 1

Ytterligare om laynan. De sednaste engelska tidningarne innehålla en mångd nya detaljer rörande den ampra tillråttavisning Ungerns bödel erhållit vid besöket i Barclayska bryggeriet, jemte tillågg och berigtiganden till de första beråttelserna om denna minnesvårda katastrof. Saken synes hafva varit betydligare, ån den i början skildrades, och den påpackning, generalen erhöll, måste hafva varit ganska grundlig, ty han var så medtagen, att han en hel dag nödsakades intaga sången. Vi vilja hår nedan af dessa detaljer upptaga hvad vi anse vara behöfligt för att berigtiga och fullståndigsöra vår förra beråttelse samt derefter anföra några reflexioner af Daily News och Standard. Sun för den 7 har en lång, mycket detaljerad beråttelse om katastrofen. Vi återgilva det våsendtligaste och mest karakteristiska i densamma: Perera Generalen hade redan besökt nåstan alla rummen och skulle nu bese stallarne, då misshandlingarne togo sin början. Vid intrådet i ett af stallrummen, kastades uppifrån vinden en tung halmkårfve ned på hufvudet på honom med den effekt, att han stupade på nåsan. Når han åter kommit på benen, kastades allahanda saker i ansigtet på honom, och då stormen synbarligen tilltog, rådde man honom att packa sig derifrån. Generalen, hans brorson och tolken skyndade sig att följa detta råd och sprungo allt hvad de orkade öfver gården ut på gatan, der de blefvo emottagna med döfvande rop af massan, som våntade dem utanför porten. Man låt honom oantastad nå midten al gatan, men då började några af bryggardrångarne, som försedt sig med sina stora piskor, ropa: -Åh! se der år den kanaljen, som piskar quinnor!Det år han, år det icke så? Och ropen beledsagades af kraftiga piskslångar. Generalen tog då åter till benen men massan, som förstårkts af ett antal kolbårare, skockade sig omkring honom, och kappades om att tilldela honom sparkar och knuffar. Man skrek: -Se der år mördaren! Rappa honom! Ned med den österrikiske slagtaren! Vråk honom i strömmen!Generalen nådde med möda hörnet af Bankside. Der blef han omkullpuffad, och några af de mest exalterade hade redan hugg it tag i honom för att slåpa bort honom, i afsigt, såsom det tros, att kasta honom i Themsen. Hans brorson och tolken lyckades imellertid att genom massan bana sig våg till generalen och få honom på benen igen. Nya anstrångningar ejordes nu af den misshandlade och hans följeslagare att rådda sig undan den retade folkhopen. Men denna förföljde honom mee