Article Image
oaslätligt, och med ett raseri, som jemt tilltog, tilldelade honom hans förföljare med piskor och qvastar samt andra tillhyggen rapp på rapp, och kastade oupphörligt smuts på honom, allt under de gråsligaste förbannelser och oqvådinsord. -Några gentlemen, som åsågo spektaklet, gingo emellan för att lugna massan, och generalens tolk bönföll hans förföljare att icke dåda honom. -Det år en mårdare, blef svavet; svi vilja lära honom att piska qvinnorl Man kastade sig ånyo öfver honom. Hans hatt rycktes från hufvudet och kastades i luften under hån och förbannelser. Hans klåder sletos i trasor. Hans mustacher och hans skågg ruskades flera gånger med håftighet, och en karl, bevåpnad med en stor fållknif, högg tag i det långa skågget, och försökte att afskåra detsamma. I Man hade imellertid ankommit utanför I vårdshuset -George, icke långt ifrån Southwark-Bridge, och i förvirringen lyckades generalen att komma ifrån massan och sprang in i hotellet. Hans brorson och tolken stannade i dörren så långe de kunde; men massan Öfverföll dem och nödgade dem att åfven söka sin tillslykt i det inre af hotellet. Mobben rusade efter och fyllde inom ett ögonblick hela undra våningen, medan hundratals andra, som stannat utanför, skreko det vårrsta de orkade: Ut med slagtaren! Vråk ut mördaren! Ned med uslingen! Man letade efter generalen i flera rum, hvarest han förmodades hafva kunnat gömma sig, men utan att man lyckades få rått på honom. Brorsonen och tolken upptåcktes, men dem brydde man sig icke I om. Straxt derefter genljöd ett högt rop bortifrån uthusbyggnaderna. Några kolbårare hade upptåckt generalen, der han låg dold i en soplår. De drogo fram honom vid håret, ropande: Nu hafva vi honom fast, den österrikiske qvinnopiskaren!Denna underrättelse emottogs med enthusiastiska rop af massan utanför, och man lagade sig att släpa generalen genom korridorerne ut på gatan, då några fråmlingar, ditlockade af hans jemmerrop, mellankommo och med brorsonens och tolkens tillhjelp lyckades att befria honom från hans angripare och få honom in i ett af sofrummen, framför hvars dårr de stållde sig för att hindra massan från att slå in densamma och inrusa till sitt offer. Hr Benfield, vården på stållet, sökte att stilla mobben, men han sick till svar, att, derest bofven icke utlemnades, skulle huset blifva spolieradt. Men redan vid massans första intrångande i huset, hade Benfield skickat efter polis, hvilken anlånde just i grefvens tid för att hindra dessa hotelsers verkstållighet. Polisinspektoren fann generalen sittande på kanten af en sång. Han var mycket utmattad och beklagade sig bittert, på tyska, Öfver de misshandlingar han undergått. Polistjenstemannen hade stor möda att öfvertyga honom, att han, under polisens beskydd, nu med trygghet kunde lemna huset. Man gaf honom några förfriskningar. Tolken reparerade så godt sig i brådskan låt göra oordningen i hans klådsel, och hr Benfield lånade honom en hatt. Sedan fördes han ned till polisens båt, som låg och våntade vid quaien midt för hotellet. Sedan man vål fått honom i båten, rodde man ånda till Waterloo-Bridge. Der anskaffades ett åkdon, i hvilket man upphjelpte den illa tilltygade generalen, hvarefter det bar af till det hotell, der han logerade. Det får likvål nåmnas, att når han fårdes ned i båten vid Bankside, helsades han af nya hånskri och förbannelser, och sedan båten lagt ut, kastades hans hatt efter honom ut i strömmen.Under resten af dagen fick generalen intaga sången i sitt rum. Icke allenast nåsta dag AAA —— — A Fåramglaf får hans hrinnande ön

19 september 1850, sida 2

Thumbnail