Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 september 1850, sida 1

— Än du då, Tom-bull? — Jag skall rekognoscera der borta, att ingen står dig. Du kånner signalen? — Ja. — Nå börja då! — Jag håller ju på. — Äfven jag skall börja mitt åliggande, — sade Tom-bull, i det han till venster öppnade en dörr, som ledde till en trång trappa. — Om någon af husets innevånare skulle vakna, så måste ofelbart Bad-boy eller Tomby locka dem till sig, jag kånner de der bankirlåsen jag: Tomby skall icke kunna röra en enda nagel i dem. De få, ta mig fan, sköta sig sjelf så godt de kunna; om jag endast finner portföljen så må Gud beskydda dem! jag blandar mig icke vidare i saken. Af det sått hvarpå Tom-bull gick till våga var det lått att se att han studerat husets inre med en uppmårksamhet som gjorde honom största heder. Våra låsare inse såkerligen, huru Tom-bull kunde veta hvad Barberousse hade hårt. Ändtligen hade han hunnit till den så mycket efterlångtade salen i första våningen. Leander skulle ej varit lyckligare om han uppnått stranden. Inom ett ögonblick var sekretåren uppbruten och Tom-pulls giriga hand gråfde i lådorna för att söka den dyrbara