Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 september 1850, sida 1

AHA. — allmäånna grundsattser. hetraktar man hvad som sårdeles i Frankrike återstär att göra, hvilka otroliga bristfålligheter förete sig i skattesördelningen, åkerbruket, militårvåsendet, kreditanstalterna, undervisningen; så skall man äfven blifva varse, att det icke fattas medel att afhjelpa dessa brister, och det, hvaröfver man måst förvånas, år, att så många revolutioner kunnat öfvergå detta land, utan att störta så många gamla och tryckande institutioner. Den bekante stats-ekonomen Michel Chevalier har nyligen vidlyftigt behandlat de hithörande förhållandena ); men ehuru han år millionår och ehuru han varsamt framlågger sina ord, så år han dock icke fri för att blifva något -misstånkt-äför socialism, och han fruktar sjelf att han likaså förgåfves varnar bourgeoisien, som han varnade Ludvig Philip (jag anför hans egna ord till mig). Man bör göra skillnad emellan demokratien och efolket(peuple). De förhålla sig till hvarandra, som litteraturen till lifvet, reflexionen till handlingen; demokrati år en politisk rubrik, den år folkets tillstånd, lidelser och hopp, bragte i system; folket upptråder deri, uppförer ett skådespel med hågtrafvande ord, uttalar spådomar om en helt annan verld, som skall komma i stållet för den nårvarande, och medan orden om söndagen åstadkomma jordbåfning, arbetar folket om hvardagen med stor ifver på, att genom en reform vidmakthålla den nuvarande verlden och sig sjelft,, och detta sker Just genom associationerne. Ånnu åro dessa i sin linda, och otaliga hinder låggas dem i vågen; men det år genom dem folkot skall lära sig att förvärlva utan att taga från andra, och verklig ggöra den -broderskapsom påbjöds den 24 Februari 1848 från hotel de villess balkong, och skrefs på alla offentliga byggnader, på kyrkorna likasåvål som på kasernerne. Som bekant år förnekar man ofsicielt Februaridagarna 1848; somlige kalla dem en öfverraskning, andre en olycklig tillfållighet; — detta har stått att låsa i tidningar och böcker, och år således långt ifrån nytt; men det får en högst egen betydelse, når man hörer det, uttalas på stållet af sjelfva republikens egen rjustitie-minister-minister för råttvisan). Man skulle tillfölje af sådana ord kunna antaga, att Vår Herre den 24 Februari glömt att passa på verlden, och att det hela derigenom råkat i en oreda, hvars spår han sjelf skulle varit den förste att utplåna. Också återstå verkligen blott tvenne ting. Det ena år minnet af folket, denna otaliga massa, som genom brutna dammar hade strömmat in över hela statsinråttningen, var i besittning af makten, men var ungdomligt glad, ådelmodig, förlitande sig på en framtid och en ide, skådade så vidt ut efter iden, att den förbisäg sina små besegrade fiender, icke en gång sparkade till dem, långt mindre utgjöt deras blod. Detta sakförhållande, som i Februari 1848 syntes oss så naturligt, har fått en helt annan betydelse, sedan man sett bourgeoisien segra och begagna sig af sin seger. Allt hvad man hittills har trott på i verlden skulle vara orimligt, såvida ) Questions politiques et sociales. Revue des deux mondes. — ärnnnnn-ngng A