ficka upp en bibel och upplåste ur den ett kapitel för den olycklige domfållde, hvilken sedermera omfamnades af hvar och en af jurymånnen, som försäkrade honom att blott pligtkånslan hade dikterat deras dom. -Mod, kamrat! tillade de; du har ånnu 10 minuter qvar, innan repet blir i ordning. På hvad sått vill du tillbringa dem? Vill du ha en pipa tobak, eller Önskar du en styrkdryck? Hår år brånvin. Efter denna uppbyggliga ceremoni tog alla, juryn, den lifdåmde och åskådarne sig ett bastant rus. En ung parisare af god härkomst hade börjat att i detta distrikt idka brånvinsförsåljning och rörelsen gick alldeles ypperligt. Han hade blott stått på en enda svårighet: bland hans kunder var nemligen en förrymd amerikansk matros, som många gånger på dagen infann sig med en spånd, pistol i handen och fordrade brånvin; blott sållan eller aldrig betalte han. Ledsen vid denna menniska, tog den unga fransmannen sin tillflygt till alkaden. Denne satt just sysselsatt med nedskrifvandet af sin vanliga ddsdom. Han svarade ej något på klagomålet; men når han hade hört de närmare omståndigheterna. tog han en pistol, som han hade liggande vid sidan af sig och råckte den åt anklagaren, utan att engång se upp från papperet. — -Hvad