Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 september 1850, sida 2

nåmnde och 10 Th. för de sistnåmnde. En tysk kondottiere, major Klaproth från Baden, har varit i Rendsburg för att underhandla med ståthällarskapet och Willisen om en hel frikorys på 800 å 1000 man, som han årnar tillföra insurgenterna. Willisen uppger sin hela förlust vid Idstedt den 25 Juli (således icke förlusten den 24) till inalles 2,828 man. Men att denna uppgift år otillsörlitlig, visar sig derigenom, att de sångnes antal år 205 mindre, ån det år uppgifvet i Ber. Tid:s officiella namnförteckningar. N. fr. Presse menar ånyo, att den Slesvigholsteinska landsförsamlingen skall tråda tillsammans, och föreslår Altona till mötesplats. FRANKRIKE. Det emottagande presidenten rönt i det republikanska Elsass och dess hufvudstad Strassburg har fullåndat det intryck, presidenten erfarit af det egentliga folkets hållning i de andra provinser han besökt, och tills vidare kurerat honom för alla imperialistiska grillfångerier. Af de utförliga beråttelserna om Louis Bonapartes resa i Elsass ser man, att han så vål i Muhlhausen och Colmar som i Strassburg blifvit mycket kallt emottagen. Blott med mycket bråk och måda kunde man få några få fester arrangerade för honom. Vid revyerna öfver nationalgardet, som allestådes blott högst fåtaligt infunnit sig, hörde man intet annat rop ån Lefve Republiken! och den enda trösten för den stackars hr Louis Bonaparte var, att några soldater, förmodligen på anstiftan af sållskapet Den 10:de December besvarade dessa rop med ett -Lefve Napoleon!Tillochmed vid fyrverkeriet i Strassburg strålade i jettestora bokståfver orden: Lafre Republiken!för ögonen på presidenten. Artillerigeneralen Thouvenin hade, för att gå invånarnes allmånna önskningar till mötes, låtit ditsätta dem i stållet för de ursprungliga orden: -Lefve Napoleon! Af de tal han hållit i Strassburg, ser man också, att han haft möda att dölja sitt dåliga lynne. Han harsåledes bedyrat sin trohet emot författningen, men med bitterhet beklagat sig att denna författning delvis var stiftad till hans sörsäng. Det enda sått, hvarpå han kunde aflocka dessa republikaner ett bifall, var att upprepa sin förut i Lyon gjorda försåkran, att han icke tånkte på någon statskupp, och att hans högsta önskan var att blifva ansedd för en redlig man. Ett så afgjordt ogynnsamt emottagande på den sednare delen af resan synes dock hafva ledt till det gagneliga resultat, att hr Lonis Bonaparte blifvit öfvertygad om, att Frankrike icke år kejserligt sinnadt, och i sjelfva det bonapartiskt sinnade -hPatrie-, hvars förhoppningar förr varit så sanguiniska, låser man följande yttringar, som tyda på en alldeles föråndrad stämnins: Presidentens resa skall göra det klart för alla, för prins: Louis Bonaparte, för nationalförsamlingen, för bartierna och för pressen, att Frankrike icke önskar annat ån att bevara de nuvarande förhållanderna. Befolkningen i de provinser, presidenten genomrest, har icke visat sig kejserligt sinnad, men ånnu mindre revolutionår. Det förherrskande ropet var; Lefve presidenten! Lefve Republiken! och folket tillkånnagaf derigenom, att det tillsvidare önskar bibehålla mannen och statsformen, och att det betraktade stattskupper som revolutioner. Det är omöjligt, att icke inse, att detta är intrycket af presidentens resa, och sjelfva presidentens tal båra prågeln af, att han fått detta intryck genom beröringen med befolkningen. De medlemmar af nationalsörsamlingen, hvilka för ögonblicket uppehålla sig i landsorten, skola derföre medföra en liknande dfvertygelse till Paris. Man kan icke göra motstånd emot detta moraliska intryck af ett helt folk. Stabiliteten har alltså på den sednaste månaden gjort. talrika proselyter i de olika lågren — det år det förnåmsta och våsendtliga resultatet af presidentens resa och nationalförsam lingens ferier.