ingelsmännens och Pransmännens begrepp om borgerlig frihet. (Forts. fr. n:o 193.) Den omståndigheten, att den franska friheen våntar allt af organisation, den engelskamerikanska deremot allt af utvecklingen, förklarar, hvarföre vi i Frankrike finna så söga sörbåttring och utvidgning i samhållsinråttningarne, utan tvårtom ett totalt tillintetgörande af det hittillsvarande tillståndet, en radikal omstöpning, ett återkommande till de aldraåldsta srundvalar, så snart man der företager sig någon förbåttring. Den engelsk-amerikanska friheten alstrar mäångfald, som vi ofvan hafva utvecklat, och önskar bortskassa allt onödigt tvång; den franska friheten begår likformighet, till och med den för amerikanaren så förhatliga likheten i klådsel. Ett påbud af den provisoriska regeringen för den 30 April börjar verkligen med dessa ord: I betraktande af, att jemlikhetsprincipen åfven innefattar likformighet i klådsel för de medborgare, hvilka innehafva lika embete o. s. V., och föreskrifver derpå en drågt (frack, våst och benklåder) för medlemmarne af nationalförsamlingen — en församling, som, efter den provisoriska regeringens egen utsago, skulle vara den högsta representanten för folkets suverånitet, och -i hvars händer samma provisoriska regering ville nedlågga sin makt. Ingenting kan starkare bevisa skillnaden emellan engelsk-amerikansk och fransk frihet, ån att detta påbud ens var möjligt. I England och Amerika bjuder frihetsprincipen, att allt, som kan verkstållas genom indsividers eller enskilda korporationers bemödanden, åfven öfverlåtes ät dem, och att folket, i högsta möjliga grad, må njuta frukterna af sin tåflan. I Frankrike deremot tråffade den provisoriska regeringen anstalt att inköpa samtliga jernbanorna, så snart konungen blifvit förjagad. Ennligt engelskamerikansk srihet böra alla politiska föråndringar verksamt skydda de söräÄndringar, hvilka samhållet redan för sig sjelst vidtagit; efter fransk frihet deremot, skola de stora, icke politiska, utan sociala föråndringarne organiseras genom regeringen, d. v. s. (efter engelskamerikansk åsigt) samhållet tvinsas af det segrande partiet, hvilket dock kan bestå af en ganska liten minoritet. Derföre har man att tacka den synnerliga makt, som, enligt centralisationens stora system, Paris utölvar hå Frankrike, och som alla rörliga massor utöfva på stora ståder, ett inflytande som den franska åsigten anser nyttigt, den engelsk-amerikanska deremot skadligt. Afsigten med dessa rader år, att visa olikneten mellan de två skolorna, och det skulle kanske våcka förundran om vi ville uppehälla oss vid den ådla enthusiasm som under sednaste ttiiden genomtråängt en stor del af franska folket och, i förening med de sörfårliga minnena af flydda dagar, framkallat hågst anmårkningsvårda verkningar; men i enthusiasmen ligger ingen varaktighet, och om ån så vore sallet, så kan den dock aldrig blifva någon ersåttning för sjelfkånslan, hvilken år en I af de egenskaper, som nödvändigt måste utA — Ä