Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1850, sida 1

oss båda till den öfverensståmmelse i tånke2 8 sått, som oss emellan år rådande. -Högaktningsfullt Ållon L.Sedan steg han upp lika glad och belåten som förut, tog sin hatt och sprang, ropande: — Adjö så långe!... Jag går nu upp till majoren. Enår följande dagen var beståmd får min afresa, sysselsatte jag mig under hans bortovaro med inpackningen af mina saker. Emellertid hade hos våra resande följande scen förefallit: Kammarjunkare Wippenstjert, som hos Hilda anhållit om en stunds enskildt samtal, in trådde i hennes rum och fann henne tjusande som alltid, men ånnu mera fryntlig och glad ån vanligt. Kammarjunkaren antog den ljusvaste min han för tillfållet kunde åstadkomma och sedan han gjort en djup bugning, började han med komiskt allvar: — Min nådiga! Jag har haft den djerfheten att supplicera om en stunds samtal, och då ni varit så graciös och bevilja mig det, så hoppas jag åfven att ni excuserar mig...