Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1850, sida 1

Gammalt nytt från Österrike! Grefve Sandor, furst Metternichs svårfar, år en af de få Ungrare, som 1849 stannat qvar i Wien; hans fåderneslands olyckor ha ejort ett mindre djupt intryck på honom, ån förlusten af en af hans håstar, hvilka han ålskar högre ån hustru och barn. Det gifves nemligen ingen ingen mera fullåndad håstkånnare, å an grefve Sandor, och han har såkerligen tilll. ragt den största delen af sitt lif i stallar och på kapplöpningsbanor. För öfrigt år grefven en i Wien mycket populår figur, och man förtåljer en mångd anekdoter om hans håstmani. Alla stallmåstare, kuskar, beridare, och hvad der eljest har med håstar att beställa, stå i förtroligt förhållande till honom. Då Lejars bekanta konstberida resåällskap gal föreställningar i Wien, förälskade sig magnaten, rasrent hippologiska skål, så häliigt i madame Pauline Lejars, att Metternich måste vånda sig till polisen, på det att denna icke måtte tillåta sållskapet att långre gifva förestållningar. Men den allsmåktige ministern hade id detta tillfålle nåra kommit i konslikt med kejsaren sjelf. Ferdinand, som annars var mycket trög och likgiltig för alla slags skådespel, var dock en ifrig besökare af circus, och fann ett stort nöje i den vackra madame Lejars attituder. En dag låt han bresentera för sig hennes man, sållskapets direktör, inlåt sig i ett skåmtsamt och förtroligt samtal med honom och inbjöd honom, af egen maktsullkom