Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 augusti 1850, sida 1

terligare färgläggas. Kanske få vi tillfålle, att en annan gång och på annat stålle, nårmare utveckla huru djupt det hvilande förslaget ingriper uti svenska bondeståndets existens. Hår hafva vi blott velat våcka uppmårksamhet derpå. Mer ån en gång hafva aktade ledamöter af bondeståndet framhållit denna omståndighet för våra ögon, men vi hafva ej velat fåsta oss dervid, emedan vi ansett det hvilande förslaget oantagligt och derför icke fruktat någon fara. Då nu likvål — man kan ej vara blind derför — starka bearbetningar för det hvilande förslagets ackrediterande i opinionen och slutliga genomdrifvande vid riksdagen begynt, hafva vi ansett oss ej böra med tystnad förbigå en omståndighet, som år af så stor vigt. Man skall sannolikt svara oss, (ifall man i sin höghet bevårdigar oss med något svar), att vi åter framkallat ståndssinnet och ståndsinteresset, hvaruppå det hvilande förslaget skulle göra en så lycklig ånda, och man skall måhånda åfven i detta fall se ett sradikalismensnårmande till konservatismen. Må gå! Vi anse, i likhet med de konservative, de olika samhållsklasserna, såvida de grunda sig på lefnadsverksamhet, utgöra organiska, nådvåndiga elementer i samhållet, ehuru vi förneka de konservativas påstående att det år klassernas interessen, som skola representeras, då det gåller, hela samhållets representation. Då bördsideen gjort sig gållande i klasserna, hafva stånden uppkommit. Stånden åro sålunda ej heller något tillfålligt; de åro produkten af, under generalioner, inom samma slågtelementer, sortsatta yrken. Vi hafva i rärt land ej mera ån trå stånd: bondestånd och adel. Det sednare år förbi, ty det yrke, krigets, hvarpå det var byggdt, år ej långre dess tillhörighet, och derföre står bördsbegreppet ensamt qvar, i saknad af den grund, på hvilken börden var byggd, och följaktligen utan annan betydelse ån en familjeller historisk tradition. Med bondeståndet år icke detta förhållandet. Hår står ånnu börden grundad på sin första grundval: lefnadsverksamheten, yrket; eller med andra ord: yrket fortsåtter sig ånnu hår inom samma slågter. Håri ligger just bondeståndets både styrka och betydelse för vårt land. Först sedan bonden blifvit hvad man kallar herreman, sedan han upphört att sjelf arbeta sin jord; först då år bondeståndet de facto upphåfdt, åfven om det stode aldrig så långe qvar i representationen och andra institutioner. Ätt nu, på sått det hvilande förslaget bereder, söka sönderslita detta stånd, vore, efter vårt förmenande, en rent nationell 0lycka. Den slutsats hvartill vi med detta ville komma år: 1:o att då de gamla klassoch ståndsförhållandena inom representationen skola upphåfvas, bör det göras så att icke nya, onaturligare klassförhållanden såttas i de bortgängnas stålle, utan så att alla de sårskilda elementerna uppgå i samhållets allmånna: d. v. 8. genom ett fullt och konseqvent utförande af allmänna valprincipen, som sammanfaller med personlighetsprincipen; 2:o att det nu hvilande förslaget, utom andra grava lyten, sinnebår den stora vådan att det, i represenI tativt afseende, våldsamt söndersprånger det I