Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 augusti 1850, sida 1

tjena ej ett sådant öde... ni år olycklig, ty ni tåres af en hemlig sorg ... Hilda spratt håftigt till.... Det låg i dominons ton så mycken öfvertygelse och fasthet, och i hans uttrycksfulla ågon, som oupphörligt voro fåstade på henne, låg ett så sorgset uttryck af innerligt deltagande, att hon ej visste hvad hon borde tro. — Nej, min herre! — svarade hon, sedan hon något fattat sig — er förmodan år ett fullkomligt misstag. ... Hvem ni ån må vara, så ber jag er vara af den godheten att lemna mig allena, ty det enda som plågar mig år er odrågliga nårgångenhet. . .. Jag har långe mårkt att ni förföljer mig ... hela ert beteende emot mig har varit opassande... och jag tog nyss min tillslykt hit för att söka undvika er. ... Jag hoppas att ni lemnar mig i lika stor okunnighet om er person som den, hvari ni tyckes vara om min. En djup suck bröt sig fram ur dominons bröst. — Jag hade några ord att såga er allena .. -Se der den anledning, som förmått mig att följa er, — svarade dominon, med den SOrgSna blicken alltjemt fåstad på flickan. — Först nu fann jag tillfålle dertill.. jag hoppas emellertid på er ursåkt för mitt förfarande... Jag har ej misstagit mig, vackra mask, i hvad