Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juli 1850, sida 1

let, och tillika begagnade hvarje ny statsbild ning, att öppna nya banor för brittiska handeln: så fullföljer Palmerston ånnu i dag de begge för honom så nåra förenade målen, att, tillika med understödjandet af hvarje sjelfståndig folkkraft, på samma gång åfven befordra Englands handel. Efter julirevolutionen i Frankrike kunde Tories i England icke mer hålla sig uppe Palmerston intrådde såsom statssekreterare för utrikes årendena i den af Lord Grey bildade reformerande Whig-ministeren; men först under den 1835 till styrelsen trådande ministeren Melbourne, kunde han göra sina åsigter gållande mot franska republikens herrskaretendenser, hvilka åter blifvit upptagna af dynastien Orleans och dess tjenare. I Madrid stållde han Lord Clarendon emot Raynevals inflytande och i Konstantinopel Ponsonby emot amiral Roussins. Palmerston var upphossmannen till den, med Frankrikes uteslutande, år 1840 till stånd bragta qvadruppel-alliansen i orientaliska frågan. Hr Thiers, då varande utrikesminister i Tuileriernas kabinett, svarade med blindt krigsalarm, hvilket bragte honom sjelf på fall. Men då Guizot uppskref den hjertliga vänskapen med England på franska politikens baner, reste sig åfven på andra sidan kanalen oppositionen emot Melbournska; !ministeren och segrade under sin anförare Robert Peel, hvilken trådde i spetsen för en ny minister, under det Palmerston återvånde till oppositionens leder. Det brittiska handelsintresset bevakades af Peel med mycken cnergi. En ren toryminister hade redan blifvit en omöjlighet, men politiken mot Frankrike åndrade sig. I sitt förhållande till detta land, hvars regering redan långesedan afsagt sig anspråken på att stå i spetsen för europeiska framåtskridandet, hade Palmerston visserligen bekåmpat Ludvig Philips dynastiska syftemål, dock leddes han dervid åfven af den traditionella rivaliteten, hvilken såsom ett arf af den Canningska skolan öfvergätt på honom. Att Belgien efter dess revolution icke helt och hållet öfvergick på Ludvig Philips sida, år ibland andra åfven Palmerstons verk. Hans popularitet var fast grundad, och utan honom kunde omöjligen nåsta Xhigminister bildas. Emellertid förmådde äfven Peel blott hålla sig uppe genom afgörande reformer i det iare, under det den yttre politiken lemnade Tuileriernas kabinett rum nog, atti Spanien spinna de dynastiska intrigernas trådar. De Peelska reformerna i tulloch handelsvåsendet satte yxan till roten på den arristokratiska egendomsråttens gamla förhållanden, på ett sått, som Lord John Russell svårligen skulle hafva vågat. Den ur Torries leder utgångna premierministern emanciperade sig från sina förra vånners inflytande, ehuru högtoryin Wellington stod som kollega vid hans sida; tv i England kan ingen i långden kåmpa mot den sig medvetna solkviljans ström. Då slutligen Wellington ville sålla dammluckorna, var redan för mycket skedt: blott en Whigminister kunde nu följa, med Russell till hufvud och Palmerston till stöd. Detta skedde år 1846. Ji hafva börjat denna uppsats med Palmerstons hårefter följande verksamhet, den innehåller hans vigtigaste och söljderikaste verk. ACAAAOOO UETFTEEEEEEAH