Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juli 1850, sida 1

hafsgudinnorna och Tritonerna. om Sirenerna och Åchillis hårkomst; lånk på nordiska fornåldrens sagor, hvilka äro tillråckligt rika på beråttelser om hafvets innevänare: genomsök sednare århundradens krönikor, ja, forska rått uppmärksamt i den nårvarande tiden och du skall finna ett öfverslöd af mer eller mindre faktiska och solklara bevis. De lefva ett lyckligt lif dessa hafvets söner och döttrar, ty de åro nåstan aldeles frie från fysiska plågor: menniskans lif var vål också en gång lika fritt från smårta, innan hon aflågsnade sig från det ursprungliga, naturenkla lefnadssåttet. Hassmön åralltid lika kraftfull och frisk; kroppslig svaghet kånner hon icke. Hon år aldrig sjuk, — jo, en sjukdom kånner hon dock, och denna år ofta dådlig; det år den sjukdom, som kallas otillfredsstålld längtan. Om hafsmön ser sin kårlek försmådd, eller icke finner det föremål, hvars bild hon bår i hjertat, störtar hon sig blixtsnabb i djupet, för att uppsöka åt sig en vrå, der hon kan gråta sig till döds. Om långtan vaknar i det ungdomliga bröstet och blir för stark för hjertat, utan att finna sin tillfredsstållelse, så måste detta utan råddning brista. Likvål går sig icke hos alla denna medfödda trångtan med lika styrka gållande; de flesta finna sitt ideal ibland våsenden, lik