Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juli 1850, sida 1

————————————————— —— ————————— XI. Jag ser dig åter, hem! Jag ser dig åter Och jag blir barn en gång ånnu i tiden; Jag trodde varma tårens tid förliden, Och, Gud ske lof! liksom ett barn jag gråter. Si, natten rufvar öfver staden vida, och våktarns psalm, den gamla kåra, klingar. Det tycks som tiden hvilat sina vingar Hår invid sundets strand, den sköna, frida. Men tyst! Med vinden harmonier, svalla, Ån rediga, ån dunkla, mot mitt åra; Ett Wiener-minne. Strauss jag tror mig höra, Till dans och jubel de i natten kalla. Dit hån, dit hån! det manar i mitt hjerta Oemotståndligt; nårmare de brusa — ÄUur underbart de smärta och berusa Mitt sinne, dessa melodier, bjerta! I XII. En man af solket — om du helldre vill, I En utaf packet — såkert gömd i kappan, Jag smög mig uppför hala marmortrappan, Så gömd och glömd som jag ej varit till. Jag såg en syn — en syn att måla just — I En snåblek brud invid en gubbes sida