Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juni 1850, sida 1

nat, som ej duellerade sins emellan, men vål, om en medlem af ett annat skrå uppfordrade. Några sågo hjertans beskedliga och hyggliga ut, dock något barnsliga (kindische), andra rått slyngelaktiga. Du kan sörestålla dig en åkta tysk student, huru han ser ut, om du låter ditt eget långa hår nedfladdra dfver axlarna, såtter en guldstickad rökmössa (utan skårm) på hufvudet, nåsan litet upp i vådret och så ögonen lisligt, icke så litet trotsigt kringspelande och armarna något slångande. Till kostymen hör också, att hafvå en svart, ytterst kort, med band kantad sammetsrock, med många breda band ösfver bröstet. Försök nu, skall du få se, att en sådan figur tager sig icke så illa ut då man på skåmt och för nöje skull agerar skådespelare. Men i verkligheten torde Ådu vilja lemna hela theatekosiymen samt med hela duellvåsendet derhån. Ehuru tragiska duellens följder ofta åro och ehuru hela tillstållningen har sin grund i den mest hedniska uppfattning af begreppet åra, så kan du likvål icke förestålla dig något löjligare, ån dessa studentdueller. Jag har icke sett dem, men hört dem af åskådare så litligt beskrifvas, att de stå klara som en dag för ögonen. Ett par unga pojkar, ånnu ej med skågg på hakan, taga slagsvård kanske lika långa som de sjelfva och se gruflig!