Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juni 1850, sida 1

— EDEE———: Victor IIngos tal i nationalförsamlingen öfver inskränkningen i allmänna valrätten. Mine herrar. Ehuru Februarirevolutionen synes besegrad, fastån den år förnekad, skall jag för min del begagna hvarje tillsålle att prisa hvad den utråttat stort och skönt. — Februarirevolutionen har haft två sköna och höga tankar. — Om den förste erinrade jag eder, mine herrar, för några dagar tillbaka, det var tanken att stiga upp till den högsta spetsen af politisk ordning och afskassa dödsstrasset; den andre var att på en gång upphöja de anspråkslösaste regioner af den sociala ordningen till jemnhöjd med de högste och att hos dem förlågga suveråniteten. Detta var framskridandets dubbla sredliga seger, som först framdrog menskligheten ur stoftet och derefter erkånde folket, hvilket dervid omgaf den politiska och sociala verlden med en herrlig ljusglans och ätersödde och befåstade dem båda, den ene genom mildhet och den andre genom jemlikhet. Mine herrar! den stora politiska och på samma gång Christliga gerning, genom hvilken februarirevolutionen genomtrångde sjelfva roten af den sociala ordningen och dess princip, var återstållandet af allmån röstrått, en kraftfull, en omåtlig handling en utomordentligt betydelsefull håndelse. hvilken i staten införde nya och oåterkalleliga elementer. Mårken J vål dess hela betydelse? Visserligen låg det något stort uti att erkånna allas rått, att af summan utaf de enskilte sammansåtta det allmånnas makt; att i en gemensam maktfullkomlighets sublima enhet upplösa hvad af stånd och klasser ånnu var öfrigt och att med samma folk uppfylla alla afdelningar uti den soö ciala verkstaden; visserligen var allt sådant storartadt, men det hufvudsakligaste inslytandet utöfvade den allmånna röstråttens hela skönhet på de klasser, hvilka allt dittills kallats de läga. Det var ej den underbara, den verksamma, den politiska, den djupt gripande sidan af den allmånna röstråtten att den upphäsde det besynnerliga förbudet emot allmån valrått. Den låg ej heller deruti, att denna råttighet gass den menniskan, som var advokat, låkare, förvaltare, officer, professor, prest, eller magistratsperson, edsvuren, medlem af institutet, ja till och med åt den som var pår af Frankrike, men hvilka förut ej egt att vålja. Nej, den allmånna valråttens verksamma, djupt allvarliga och politiska sida var att den uti samhållets bekymmer uppfyllda regioner, uti djupet, såsom ni sade, uppsökte det under den sociala förnedringens laster nedböjda våsende, hvilket ånda dittills ej hade något annat hopp ån revolten, och att den ingaf detta våsende förhoppningar af en skönare och ådlare geStalt i det den sade: var röstberåttigad! revoltera ej mer! Ått den gaf åt den som ånda I dittills endast haft sin andel i lidandet, sin sråttmåtiga andel i suveråniteten! att den nårmade sig den olycklige, som i sina materiella soch moraliska bekymmer ej hade något annat sörsvar, och ej något annat hjelpmedel, ån väldet, och fråntog honom våldet men gaf råtten såsom ersättning! I , Ja februarirevolutionens stora vishet och I råttvisa, som på evangelii grundvalar införde RA I I