— s———7—5— tillbaka och sitter nu på sin gamla plats. Bland de talrika stenarne hade icke församlingens pastor lått att finna Kernells. Nyare grafvar tått invid sidorna utvisade dock att den hådangångne icke hade mera jord för sig ån den lilla smula, hvaruppå stenen stod. Vi kunna ej lemna denna utom staden liggande kyrkogård, utan att åfven beråtta något om andra stenar. Se der stå 3, 4 kors med prydliga inskriptioner : ren lydig son, som aldrig gjort sina föråldrar sorg,— sen trosast vån, som fann en får tidig död-o. s. v. Dessa kors åro Öfver studenter, som fallit i duell. Du tånker: för 100 år sedan eller under medeltiden; men nej; alla efter 1830. Huru många då före denna tid, hvilka nu ej mera åro till! Detta duell-lif såtter en flåck på alla tyska universiteter, hvilken, det år obegripligt, ej regeringar, ej akademistyrelser kunna aftvå. Jag har förut beråttat dig om Halle, studentförbindelserna och duellerna der. Hår voro icke mera ån 6 förbindelser eller skrån, också som der utmårkte sig hvarje skrå genom sitt band öfver bröstet och sin mössa. Namnen åro till en del som i Halle högst egna t. ex. Uttenreuther, Bubenreuther, Maccomanner och så några provinsnamn Ausbacher, Baiern, Germanen. Äfven hår var ett parti Uthenreuther, som icke duellerade på något vilkor; ett an