Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juni 1850, sida 1

—ö— — — —t.Kt; allmän röstrått bestod ej blott deruti, att den adlade, den fattige lika med den rike och gaf båda samma rått att utöfva den högsta makten, utan åfven deruti, att den uppsökte den i sitt förtryckta, öfvergifna, förgåina och förstörda tillstånd förtvislande menniskan och tillropade henne: hoppas! — den vredfulle, och sade till honom: Betånk dig! Tiggaren, såsom man kallar honom, landstrykaren, såsom man benåmner honom, den medellöse, uslingen, den förskjutne, den olycklige, den elåndige och alla öfrige som man benåmna med dylika namn, och utkorade honom till borgare! (uthållande bifall från venstran). Se mine herrar huru den högsta råttvisan åfven år den visaste statskonst: Då den allmånna valråtten såtter valsedeln i handen på den lidande, tar den bössan från honom. Når den ger honom makten, ger den honom ock kärleken till freden. Allt hvad som håjer menniskan lugnar henne. Den allmånna valråtten såger åt alla: varen stilla, J åren herrar! i sanning! jag kånner ej någon beundransvårdare formel för den offentliga freden. Lågger man hårtill: J liden? Nå vål! försvåra icke edert lidande, försvåra ej den allmånna nåden genom en revolt. J liden! vål an! Ni sjelfve skola från detta ögonblick arbeta på det stora verket, elåndets förstörande genom månner, som, utgångne från eder, tillhöra eder och hos hvilka ni skola nedlågga edra bekymmer och finna eder hjelp. Vidare, till dem, hvilka åndock visa sig motstråfviga, talar man: Har ni röstat? Ja. Ni hafven utöfvet eder rått den ni örverflyttat på andra; detta år nog. Den, som röstat, har förordnat om suveråniI teten. En del af det hela tillkommer det ej att förstöra eller föråndra det gemensamma verket. J åren borgare, varen frie, turen skall komma en gång åfven till eder, om ni veten att invånta den. Under det ni vånten, talen, skrifven, diskuteren, undervisen, upplysen eder sjelfve och andra. Sanningen år för eder i dag; i morgon suveråniteten. J åren starke! Huru! två olika sått att handla stå eder till buds: Suverånens rått eller rebellens roll. Skulle ni vål vålja den sednare, det vore en dumhet och dessutom ett — brott. Se der de skål som gifva allmån rösträtt såt den förtryckta, den lidande klassen. NMine herrar, att upplösa fiendtliga motsatser, a t afvåpna hatet, att upphöja den oråttvist förtryckta och tillbakasatta menniskan, att låka den sjuka själen genom att leda den till det som år det friskaste i verlden, nemligen till kånslan af fritt utösvande af sina råtstigheter. Att från hvarje individ borttaga våldets rått och i godtgörelse derför gifva en I andel i suveråniteten, att visa det sociala I lidandet utgången till ljuset, till båttringen, att förlånga förfallotiderna för revolutionerna och gifva det varnade samhållet tid att derpå bereda sig. samt att hos mångden ingjuta det der orubbliga tålamodet, som gör ett folk I stort — detta allt år den allmånna valråttens verk. Eftertånken blott, att på denna frihetens och jemlikhetens grund inandas alla menniI skor samma luft och samma rått. Det finnes OO FFFFF