Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1850, sida 1

vidstråckta umsgångesförbindelser till olyckligas bistånd. Hvarest en förtryckt klagar ösver oråttvisa, om ock dess egen kraft icke år tillråcklig till tröst och hjelp, der lånar hon för de nödstållda sitt ord, och för hennes segrande våltalighet lyckas det nåstan alltid att skaffa honom råttvisa eller bistånd. Min goda Ambroise må för en gång i dag förgålves vånta på mig. I morgon så bittida som möjligt går jag till henne, för att för henne skildra din hårda lott. Följ mig emellertid genast. En liten summa af 50 francs, som 1 jag, af min våninna beståmd till nödlidange, ånnu icke har utgisvit, lågger jag i dina hånder — det år för tillsället nog, till dess vidare hjelp kommer.Den stackars Pierre var till mods. som en menniska, hvilken ligger emellan sömn och uppvaknande, och ej förmår att fullt skilja emellan dröm och sanning. Så nåra den grånslösaste förtviflan skulle han nu mötas af sin skyddsande! Huru skulle Marie förvåna sig, då han på en gång lade i hennes sköte den honom lofvade rikedom ; huru skulle barnen jubla, då deras far återvånde, lastad med mat och förhoppning om båttre tider! Och han? hade han vål förtjent denna ovåntade lycka? Huru ofta, då hans råttvisa fordringar blifvit afvisade och blygsamma böner