Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1850, sida 1

——7—— ——— — — derlemnas en öfvervågande röst i fådernesandets angelågenheter! Skenbar år också sta den s. k. bildningen, som, åfven en gåfva af samhållet, bår snarare våcka tacksamhet, ån anspråk. Är den af råtta slaget, så pehöfver den ej truga sig till allmånt förtroende, utan mötes sjelfmant dermed, och detta år den enda förtjenst, som bör bereda intråde i riksförsamlingen; då först skola dess medlemmar med skål kunna helsas för Sveriges fåder och vise. Bildningens gradering år ock omöjlig till och med efter examens betyg. Presternas olika rått till intråde uti öfre kammaren år, i det hvilande förslaget, ett misslyckadt försök till sådan gradering; ty många af de sökande, men förbigångna, torde hafva större förtjenster ån de, som lyekats bana sig våg till befordran. Det skulle ej heller blifva svårt bevisa, att fullt ut så skickliga riksdagsmån kommit från andra som första klassens pastorater: hvad tycks? från sjelfva sacellanierna. Blott en högre ålder, eller erfarenhet genom flere riksdagar, bör öppna intråde till öfre kammaren, dit också medborgerligt förtroende bör kalla, icke slumpen af ett båttre lönadt embete, som icke en gång söljes af högre rang, så vida ej kongl. maj:t hugnat innehafvaren med någon titel eller doktorshatt. Det år i sanning vårdt uppmårksamhet, att så få prester synas behjerta folkrepresentationens sak. De åro sjelfve, till det mesta utgångne utur detta oprivilegierade folkets sköte, många i första, de öfriga uti icke heller så aflågsna led. — Presteståndet, som ej år ärfteligt, borde icke dela kast-andans lyten. Många dess medlemmar hafva ock såkert inom sig en mera frisinnad åsigt, ån de vilja låta påskina. Men ifrån ungdomen vanda vid mycken auktoritets-tro, hvila de så gerna vid sin biskops öfvertygelse och af kårlek till maklighet låta de verlden hafva sin gång, om de ock i sitt hjerta önska den goda saken all måjlig framgång. Denna menniskofruktan eller liknöjdhet söker såfångt dölja sig bakom den förevåndning, att andans embete ej bör befatta sig med politiken; ty det år just denna sats, som reformen vill bringa till verkstållighet, då den inskrånker presteståndet till samma valrått, som hvarje annan medborgare. Att politiken har intet samband med religionen år en gudlås låra, för hvilken fåfångt sökes stöd af Kristi yttrande: att hans rike ej var af denna verlden. Ja — nådens rike år andeligt; men det skall utöfva sin verkan i verlden till mensklighetens förådling. Denna bör ock vara målet för en sund politik och ju mer denne upplifvas af kristelig anda, ju nårmare skall den komma detta mål. För konungamaktens gudomliga rått vilja absolutismens apostlar gerna söka stöd a! kristendomen; men på folkens styrelse skall den hafva ingen inflytelse. Så motsåga de I sig sjelfva. (Forts.) I A2 ———