12: FY 18—17f-18 vv IIVAMI OCII CI I SIUO krets inbjuda sina vånner dit, till en öfverlåggning om hvad man borde göra för att ådagalågga den allmånna oviljan öfver regeringens våldsamma och okonstitutionella handlingssått. Omkring kl. 5 samlades alltså på Klingenberg en ansenlig mångd af stadens innevånare, tillhörande åtskilliga medborgareklasser, och hvarvid alla voro gripna af en råttvis indignation öfver det, som passerat. Klockan half 7 föreslog kandidaten J. Gjerdrum i församlingen, att man skulle uttala sitt ogillande af regeringens förfarande, ett ogillande, hvilket man vore skyldig sitt fådernesland, sina medborgare och sig sjelf. Då man var ense hårom, framlade han till församlingens underskrift en skriftlig protest, den han föreslog, att man skulle, genom en af församlingen utvald deputation, öfverlemna till regeringens åldste ledamot under ståthållarens frånvaro. Till medlemmar af deputationen utsågos med. kandidaten Gjerdrum samt majoren och köpmannen b. W. Kildal. Sedan denna protest blifvit öfverlemnad, skulle deputationen begifva sig ombord på ångfartyget Nordkap och förklara Harring, att den misshandling, som hår vederfarits honom, icke måtte tillskrifvas nationen och den fria statsförfattningen, utan allenast regeringen. Protesten år af följande lydelse: Tidigt i dag gick som en löpeld det rykte omkring i staden, att hr Harro Harring, medborgare i de Nordamerikanska Fristaterna, på ett våldsamt sått al polistjenstemånnen blifvit gripen i sin sång samt derpå förd ombord på ångfartyget Nordkap för att bortföras ur landet och allt detta på regeringens befallning, utan att ånnu anklagelse varit våckt emot den sålunda misshandlade, och utan att något det minsta skål uppgifvits för den medfart, som han måst undergå. Undertecknade norska medborgare, hvilka utan att för öfrigt kånna hr Harring, finna detta summariska förfaringssätt stridande mot de råttigheter, som åro Norriges innevånare garanterade genom Konstitutionen af den 17 Maj 1814 i dess 96 S, enligt hvilken ingen kan straffas utan efter laga dom, och hvilka på det hela funnit sig indignerade af den visade bristen på aktning för den medborgerliga friheten och den personliga såkerheten, den der i enlighet med den norrska författningens anda aldrig bör kunna åsidosåttas, undantagande i krimminella fall, tro sig hårmed i vår konstitutions namn för våra medborgares och vår egen skull böra kraftigt protestera mot detta handlingssått, som ståller vårt fria fådernesland i samma klass som Europas mest förtryckta nationer.Denna protest erhöll inom halfannan timmas tid omkring 150 underskrifter. Församlingen begaf sig derefter i procession med deputationen i spetsen till stadsrådet Krogs boning, der protesten aflemnades, då stadsrådet icke sjelf var hemma. En stor folkmassa, nåra två tusende till antalet, åtföljde processionen. Från Statsrådet Krogs boning satte man sig i gång till bryggan, hvarifrån deputationen for ombord på Nordkap. Sedan deputationen talat med Harring. kom denne med samma deputation upp på dåcket och helsades af den på bryggan församlade mängden med ett tre gånger tre upprepadt Hurra. Derefter utbragtes af deputationen ett Hurra för fåderneslandet och friheten, hvarpå församlingen i lugn upplöste sig och skiljdes åt. Hela demonstrationen gjorde genom sitt lugn ett alfvarligt och imponerande intryck, och må anses som ett slådjande bevis på att solket kånner sina råttigheter och vet att uttala dem på ett aktningsbjudande sått. Denna håndelse sörtjenar så mycket mer uppmårksamhet, som det hos oss brukar vara så sållsynt, att borgarne yttra något tecken till poitiskt lif och politisk vilja. För Harro Harring var dessutom på Klingenberg en subskription öppnad, vid hvilken —— —