Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 maj 1850, sida 1

Gud skånker så sållan en symamsell nägon man! Hennes matmoders böner öppnade slutligen hennes hjerta, och hon tillstod allt, allt. Jag har förlorat mitt lif,sade hon. ty nu sedan jag icke mera eger honom så år jag död — ja jag dör snart.Hon stödde sitt tåcka hufvud mot handen; Christine var förtjusande i denna stållning. Efter ett långre besinnande utbrast hon: -Jag kan håmnas på den otrogne.-Jag har låst en giftermåls-annons i tidningen.Man såg ett stjernskott i slickans ögon. En giftermåls-annons?suckade hon. -Jal!Men jag vill icke gifta mig, jag hatar männerna, i deras hjertan bor endast svek, hyckleri och salskhet.Vid dessa ord gjorde hon en gest, ack min Gud! det var en gest som mademoiselle Mars skulle afundats henne. (Man skall icke förundra sig öfver att jag talar om mademoiselle Mars, ty Christin var åfven artist; hon hade upptrådt på en Societetstheater en gång, nej två gånger var det).