man framkastat: men den man år ffärdig att uppoffra, för att erhålla det som för ögonblicket tyckes ligga mest om hjertat, eller tullfriheten för inventarier till nybyggda fartyg. Ett sådant köpslagande vore vål icke heller serdeles vårdigt och passande uti en ansökning till högsta samhållsmagten, men det förefaller ingalunda osannolikt att meningen år sådan, öch att man inom sig resonnerat ungefår sähår: -både konung och stån-der afslogo förra gången vår anhållan, då -vi begårde tullfrihet åt nybyggda fartyg; -förnya vi nu endast samma begåran så hafrva vi intet skål, att förmoda det konungen roch stånderna, i fall ansökningen jemvål nu till de sednare öfverlemnas, skulle besluta rannorlunda denna gången ån den första. Enda möjligheten att lyckas år således, att -vi nu begåra vida mera och taga till så att det kan prutas med oss. Låt vara, att hvad -vi begåra i sjelfva verket är orimligt och toråttvist, år uppåt väggarne öfverdrifvet; men kanhända skall något gifvas oss om vi -fordra mycket, och vi kunna möjligen hafva ven utsigt att erhålla det mindre just derförre att det större afslås oss; helst om vi denna gången gå mer fintligt tillvåga och -stålla så till, att vi få många med oss som -instämma i vår begäran. Dessutom få vi blott isen bruten och denna gång tullfrihet rät nybyggda fartyg beviljad, så går det låt-tare att få tullfriheten åt de åldre också, en rannan gång, igenom-. Forts.