Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 maj 1850, sida 1

2—0 VE—L tull å för nybyggda fartyg nödiga inventarier, sökte betaga inhemska tillverkarne och deras arbetare den sysselsåttning och förtjenst, som dem beredes genom åstadkommandet af de för första utrustningen behösliga persedlarne, så unnade man dem likvål den gängen att så åstadkomma den ojemförligt större qvantiteten af persedlar, som för alla reparationer och nyutrustningar behöfvas. Nu åter vill man genom afskaffandet utaf all tull, såvål å de sednare som å de förra, undanrycka inhemska industrien och arbetet anskaffandet både af den större och den mindre delen, d. v. 8. beröfva dem allt, lemna dem ingenting dfrigt. Då förevarande fråga, på sått underdånigst blifvit anfördt, första gången våcktes och Ed. Kongl. Maj:ts och rikets kommercekollegium hade lemnat oss och alla öfrige tillverkare af skeppsinventarier ohörde, så tåcktes Ed. Kongl. Maj:t likvål icke företaga årendet till afgörande utan att så vål af oss, som utaf åtskillige andra tillverkare i hufvudstaden och uti Gåtheborg, rådrum allernådigst fått tillgodonjutas att till Ed. Kongl. Maj:t i djupaste underdånighet, inkomma med erinringar ej mindre emot sökandernes anhållan ån ock öfver Kongl. kollegii utlåtande i åmnet; och Ed. Kongl. Maj:t tåcktes lika nådigt på de ifrån vår och andre tillverkares sida underdånigst gjorda framstållningarne fåsta det afseende, att med bifall till den deruti framförda anhållan Ed. Kongl. Maj:t pröfvade skåligt att till rikets höglosl. stånder öfverlemna hela årendet för att jemvål utaf dem skårskådas i sammanhang med öfriga till representationens behandling öfverlemnade frågor om åndring i tulllagstiftningen. Då petitionårernes anspråk nu, såsom vi i det föregående underdånigst haft nåden visa, åro vida långre stråckta ån förra gången, långt mera obilliga och i ojemförligt högre grad hotande de i frågan intresserade tillverkarnes vålfård och deras arbetares hela existence, så kunna vi ock nu ån mindre tillåta oss något tvifvel om, att ju Ed. Kongl. Maj:t med samma höga råttvisa och landsfaderliga omvårdnad om inhemska nåringsflitens och arbetsklassens vål, åfven denna gång skall nådigst förunna oss och andra tillverkare tillfålle att sedan Kongl. kollegium dess underdåniga utlåtande afgifvit, få med anledning derutaf framstålla de upplysningar och erinringar som af behofvet kunna vara påkallade, samt icke fatta sitt höga beslut förr ån båda parterna blifvit hörda. För vinnande af tid skulle vi likvål i underdånighet ansett låmpligast, om vi derförinnan serskildt kunnat möta och upptaga petitionårernes anspråk. Men som hårvid förekommit, att de till stöd för den ursprungliga ansökningen framhasde siialpetitionårerne varit och åro jemte den förra under handlåggning af Kongl. kollegium, hvarifrån vid slikt förhållande ej bordt begåras, att de skulle till afskrifning utlemnas, samt dertill med innehållet af de sednare ej blifvit offentliggjordt eller kommit nårmare till vår kånnedom, ån att vi i allmånhet hafva oss bekant, att de skola inståmma uti den i tidningarne publicerade Götheborgska moderpetitionen, så nödgas vi för tillfållet inskrånka våra anmårkningar blott till den sistnåmnde. Huru angelåget det år att denna icke lemnas obeledsagad i.—— —W—— RR RA 11