Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 maj 1850, sida 1

inhemta Önskningar och upplysningar från mer ån en sida, d. v. s. efter att blott hafva hört den ena parten. Anledningarne att följa denmethod, som tyckes vilja blifva håfdvunnen når det angår förevarande åmne, kånna vi ej och forska icke heller derefter. Vi hafva underdänigst yttrat, att frågan når den först våcktes, år 1847, hade en långt ringare omfattning ån nu. Den sökta tullfriheten var då begrånsad inom den jemförelsevis vida mindre qvantitet af skeppssörnödenheter, som åro erforderliga för utrustningen blott af nybyggda fartyg; eller den stadnade vid det som nu begäres uti 1:sta punkten af Götheborgska petitionen. Men anspråken hafva sedermera stigit, de kånna nu ingen gräns. Den tullfrihet som denna gång sökes år alldeles oiaskränkt. Andra punkten utaf sökandernas anspråk år vål i de mest allmånna ordalag så sörsigtigt uppställd, att hela dess vidd och den våda, hvarmed den hotar alla inhemska tillverkare utaf skeppsförnödenheter, måhånda vid första ögonkastet undsalla mången. Men då deruti begåres, att den med afseende på nybyggda fartyg i första punkten sökta tullfriheten, åfven dessutom må förunnas rederierna ssör de skeppssörnödenheter som i allmdnhet begagnas för deras fartyg-; så år vid ringaste uppmårksamhet tydligt och klart, att meningen år, och icke kan vara någon annan ån den, att alla slags keppsinventarier, af hvad namn och qvantitet de vara må, erforderliga icke blott vid första utrustningen af nybyssda fartyg, utan jemvål. vid stårre eller mindre reparationer utaf åldre, skola få tullfritt disponeras, då anmålan derom göres. Att vid slikt förhållande sökanderne skiljt till skenet men icke i saken emellan inventarier vid nybyggnad och vid partiel eller total reparation, samt derom uppståldt sårskilda ansökningspunkter, och åfvenså att de för tullfrihetens åtnjutande bibehållit formaliteten utaf anmålan i hvarje enskildt fall, i stållet för att utan dylika omsvep och omgångar med rena, klara ord en gång för alla begåra, hvad saken i alla fall innebår, eller att tågvirke, sejlareprodukter, segel, segelduk, kabyssor och kompasser m. m. måtte få införas fullkomligen tullfritt; — hela detta förvillande trassel, upprepa vi, utaf exceptioner, formaliteter och indelningar, hvilket ån ytterligare ökas, genom ett bisogadt 3:dje alternatift postulat, skulle med fog våcka förundran, derest icke lått mårktes, att dessa omsvep och omgångar ansetts behösliga, för att i någon mån till utseendet betaga anspråken det stötande och för råttssinnet och billighetskånslan vidriga, som ofelbart måste hafva blifvit intrycket i fall de med oförtåckta ord framstållts uti hela sin nakenhet. Emellertid och då ett fartygs tjenstbarhet ösverhufvud kan antagas så längvarig, att genom partiela och totala reparationer sörbrukas åtminstone sex a åtta gånger så mycket inventarier, som vid första utrustningen åtgå, så år det ej mindre tydligt och, klart, att de anspråk som nu gifvit sig luft åro för oss och dfriga tillverkare af sådana inventarier lika många gånger vigtigare och för alla uti hithörande industrigrenar sysselsatte arbetare i lika män mera äxentyrliga, å ån den begåran, som 1847 från samma håll först våcktes. Om man då genom borttagandet af all