Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 maj 1850, sida 1

1 En tilldragelse. Christine ålskade en urmakare och var ålskad tillbaka, båda voro lyckliga i och genom hvarandra, ty den sannaste, den ljufvaste kårlek sammanband deras hjertan till ett enda. Sålunda förslöt en tid af onämnbar salighet. Men småningom komma bekymmer, svartsjukans moder, misstroendet, började att lägra skyar på deras lyckas himmel. Älskaren reste bort, långt, långt; han reste till Stockholm; hvem kan undra öfver att den ålskande flickan kånde i sitt hjerta vissa mörka aningar, då hon vid tanken på -honomdå och då omvred sin förlofningsring, uti hvilken den dyrkade urmakarens namn var inristadt. Efter en längre tid erhöll hon ett bref, småktande, ljuft, melankoliskt. Hon gret utaf glådje, en -helig tränande kånsla skakade hennes kropp, och gjorde hennes hjerta så besynnerligt. — -Acklsade hon, stråckande sina hånder liksom till en omfamning ut emot östern. En tid förflåt; hon emottog ånnu ett bref, men det var icke likt det första; detta var