Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1850, sida 1

ZUt?ank1vat:::::n:::: — zZgtoa93 TT tid haft någon erfarenhet utaf hvad det kostar i Stockholm att -lefvaoch vara med-. Med fritt bord och rum, har jag just icke heller behöft att ekonomisera; min hederliga slågtinge och vård har också ej velat att jag skulle neka mig något. Sjelf har han ofta skickat efter biljett och öfverraskat mig med bjudning, ån på den ena, ån den andra tillställningen. Mina eftermiddagar och aftnarne, då gubben merendels har sitt Whistparti, har han lemnat mig fria. För sig hade han blott förbehållit, att, jag skulle hålla honom sållskap vid bordet, och efter maten vid kaffet, en stund politisera med honom, hvilket ånnu år gubbens kåraste tidsfördrif, dock blott bland nåra vånner och förtrogna. Äfven detta har för mig varit ett verkligt nöje; ty gubbens reflexioner åro oftast tråffande, alltid instruktiva, och underbart år huru han får veta allting; huru mycket har jag ej af honom hårt, hvarom jag förr aldrig hade någon aning! — och merendels tyckes han vara ganska vål underråttad. Hvarthån med denna lystnad och rigtiga hetshunger efter tidsfördrif, nöjen, spektakel och, jag tillågger, åfven efter skandaler, det i långden skall taga vågen med tonen och andan i hufvudstaden och tyvårr åfven i landet, om Stockholmska inflytandet stråcker sig dit, år i sanning icke svårt att förutse; och vår vårdnadsvårda slågtinge blifver alltid melankolisk når han kommer på det kapitlet. Det politiska interesset och lifvet — utom hos några gamla mån af samma skrot och korn, som han — år i hufvudstaden alldeles dådt; och jag kan tryggt bedyra, efter allt hvad jag der sett och hört, att det finnes mera verkligt politiskt interesse och i allmånhet mer sinne och deltagande för mensklighetens högre angelågenheter inom den lilla studentkorpsen hår i Upsala ån bland hela hufvudstadens stora population, ehuru ock gunås vid Fyris-ån derpå ej år något överslöd. Visserligen prata åfven Stockholmsboarne emellanät gerna om verldshåndelserna och politiken, för att hafva något att såga och döda tiden; men det år ungefår med samma interesse, nej med vida mindre, ån då de tala om Guerras ,lejoninnor och håstar, om m:ll W—s kostym på sista maskraden eller om hrr F—s och S—s påstådda åfventyr på blå porten med de tvenne volaga damerna utaf den högsta -volöen-. Den dagliga pressen, eller de så kallade -storatidningarne återspegla ock med fullkomligaste trohet denna andliga och politiska dåd; för något högre interesse af hvad namn det vara må, finnes hos dem hvarken våckelse, nåring eller stöd, tvertom. En tid skall treskillingspressen eller Söndagstidningarne, såsom jag hårt sågas, gifvit något mera tecken till lif, och bland mycket strunt åfven då och då innehållit åtskilligt tånkvårdt. På det såttet år det förklarligt, attpublikeninom alla klasser och stånd slites om -Folkets Röst-, och att denna tidnings debit i den sista tiden uppgått till det otroliga antalet af 4,000 exemplar, såsom min sagesman, min vål underråttade vård velat veta. Det beklagligaste af allt år dock att denna outslåckliga lystnad efter nöjen, spektakler och skandal, jemte begåret att lysa och utmårka sig genom slård och fäfångliga depenser, nu åfven såsom en verklig pestsmitta