Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1850, sida 1

så anstrånger du dig ensam med din klådsel! Hvar år då Pipetta? — nu ringer jag! Han drog i klockstrången, böjde sig ösver sin unga qvinna, andades en lått kyss på den bleka pannan och gick ut ur rummet. I middagsstunden, då stadens alla klockor festligt klingade, höll marchesens rikt förgyllda statsvagn, förespånd med fyra dansande skymlar, prydda med gyllentosssar, i palatsets hvålfda portal, och en mångd galonerade pager, löpare, lakejer och jågare Stodo ödmjukt våntande på herrskapet. Det dröjde icke heller långe innan marchesen, iklådd en 8lånsande hofdrågt, med briljanterad stjerna på bröstet och hatten i ena handen, vid den andra förde sin unga, sköna men dödligt bleka gemål med höfvisk sirlighet ned för de breda marmortrapporna. Då hennes ansigte i köld och förstening hade ett hemskt syskontycke med de statyer hvilka de gingo förbi, strålade deremot hans ögon med oranlig glans. Lakejerne hastade fram, wagnsdörrarne slögo upp, de båda makarne stego in och med dristokralisk fart ilade vagnen från palatset hån genom de illuminerade gatorna öfver de lifliga torgen under det att blygsamma vandrare Kode sig om, sågande: der åker ett lyckligt par!— ti Architekten var spårlöst försvunnen.